Jordbruket förtjänar uppbackning hellre än bestraffning
Från flera håll sprids bilden av att konventionella jordbruk är klimatbovar som världen vore bättre utan. I rapporten om landanvändning som FN:s klimatpanel IPCC släppte förra hösten påpekas det hur mycket växthusgaser som frigörs i både växtodling och djurhållning. Mycket fokus hamnar lätt på det, istället för att se hela kretsloppet. Ny forskning menar att jordbruket i stor utsträckning kan vara en kolsänka.
På samma sätt som för skogen så handlar växtodling i lantbruket om fotosyntes, där kol lagras i växtkroppen genom upptag av koldioxid från luften. Studien som publicerats i Springer Nature Applied Science räknar på livscykelanalyser på både rena växtodlingsgårdar och lantbruk med djurhållning.
Författarna ger belägg för att vid en tillräckligt hög giva av kväve så är inlagringskapaciteten för vanliga höstgrödor såpass stor att växthusgasutsläppen som gården står för blir negativa. Det finns alltså fog för att öka kvävegödslingen.
En rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien är inne på liknande resultat, där man menar att växtodlingarna har stor potential att lagra in mer kol än vad de i nuläget gör. De poängterar att hålla marken bevuxen under större delen av året borgar för att kunna öka inlagringen med så mycket som 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 2045. Med med vallodling i växtföljden så är det inte alls omöjligt att nå.
I debatten får det ofta stå oemotsagt att jordbruket, i synnerhet djurhållningen, är stora klimatbovar. Den naturliga reaktionen blir att vi ska minska på allt vad jordbruk heter. Man använder det som en konstig genväg till slutsatsen att jordbruket bör bestå av små ekologiska enheter. Ur perspektivet vad som är bäst för klimatet kunde inget vara mer fel.
Det svenska jordbruket är redan ett av de bästa i världen ur klimatsynpunkt. Istället för att skällas ut bör det uppmuntras i den riktning som ger bäst resultat. Det blir gynnsammast både för livsmedelssäkerheten och klimatet.