Jordbrukarna överger Centern
I partiernas eftervalsanalyser och de efterföljande debatterna om vilken riktning man bör gå framöver har de demografiska förändringarna bland partiernas väljargrupper fått en framträdande plats. Om Moderaterna diskuterar behovet av att attrahera de unga urbana och kvinnliga väljare som man förlorat så har Kristdemokraterna på sistone visat mer av de mjuka värderingarnas kristdemokrati som besvikna kärnväljare saknat.
De demografiska förändringarna visar sig på båda sidorna om den politiska skalan. Att Socialdemokraterna vunnit nya väljargrupper i städerna, grupper präglade av en mer borgerlig kultur, är en viktig delförklaring till varför partiet hittills har varit förhållandevis restriktivt med att gå fram socialdemokratiska policyförslag i sin nya roll som opposition; det skulle riskera att stöta bort de nya grupperna. Då förstår man också varför partiet i stället fokuserar så mycket på Sverigedemokraterna, som är en huvudsaklig anledning till att tidigare borgerliga väljare gått över till socialdemokratin.
Denna trend med förändrad väljardemografi understryks också i SOM-institutets rapport ”Väljarna avgör” som släpptes i veckan. Sambandet mellan partival och socioekonomiska grupptillhörigheter eroderar. Trenden är allmän och drabbar i princip alla partier.
Förändringarna bland Centerpartiets väljare är iögonfallande. För ett parti som länge lockade majoriteten av landets jordbrukare är det anmärkningsvärt när bara 20 procent av jordbrukarna numera röstar på Centern. Som SOM-institutet påpekar innebär det att partiet för första gången under sin existens inte är störst parti bland jordbrukarna – man har sprungits om av Sverigedemokraterna.
”För första gången är inte Centern störst parti bland jordbrukarna.”
Bilden kan i och för sig nyanseras. Tidigare undersökningar har kunnat uppvisa skillnader i politiska preferenser bland bönder med anställda å ena sidan – som i hög grad sympatiserat med Moderaterna eller Kristdemokraterna – medan lojaliteten till Centerpartiet varit starkare bland självverksamma jordbrukare utan anställda.
Men den generella förändringen slår onekligen mot självbilden av att vara landsbygdens röst. Landsbygden är förvisso mer än jordbruket, men det går inte att förneka den både historiska och symboliska betydelsen av att en för partiets själ så central väljargrupp har rört sig till andra betesmarker. Och även bland väljare med allmän bakgrund på landsbygden har partiets stöd gått nedåt.
Det är en förändring som inte heller är förvånande. Partiet har, inte helt olikt Socialdemokraterna, under flera års tid i allt högre grad attraherat väljare i städerna – med en ofta diametralt motsatt inställning till, säg, strandskyddet eller ekologiskt lantbruk jämfört med partiets traditionella väljare på landsbygden. Sådana förändringar riskerar förstås att i längden få den senare gruppen att känna sig alienerad.
För såväl Centern som de övriga partierna kommer det bli en utmaning om man å ena sidan vill behålla nya väljare samtidigt som man vill locka tillbaka förlorade väljargrupper. De val man gör nu kommer också forma partiernas framtid.
