Jakten på klimatförändring
I Svenskt Näringslivs rankning av de svenska kommunernas företagsklimat dyker flera av kommunerna upp först efter 200-strecket: Hultsfred (203), Högsby (211), Torsås (219), Borgholm (234), Nybro (254), Oskarshamn (275) och Emmaboda (277). Kalmar (117) och Mörbylånga (143) klarar sig något bättre, och Mönsterås – på 60:e plats – är rena framgångssagan i sammanhanget.
Vad rankningen sedan säger är en annan fråga. En del av den bygger på undersökningar som görs bland företagare – i går presenterades svaren från den senaste. (Själva rankningen dröjer till april.)
Som alltid med undersökningar hänger en stor del av resultatet på hur frågorna har tolkats, och frågorna i Svenskt näringsliv ger utrymme för ett brett spektrum av tolkningar. Hur beskriver man till exempel allmänhetens attityder till företagande på en skala från 1 till 6? Eller ”medias” attityder? Mot bakgrund av att viktningen av frågornas betydelse är den samma för alla kommuner oavsett hur relevanta de är, att det rör sig om ett litet urval , 200 företagare i mindre kommuner, och att svarsfrekvensen är under 50 procent får man ta själva rankningen med en nypa salt.
På sajten foretagsklimat.se, där rankningen presenteras, finns emellertid också statistik som med fördel kan läsas vid sidan om enkätsvaren. In- och utflyttningssiffrorna är en indikation på hur det står till med arbetsmarknaden, och inte minst för Kalmars del ser de mindre ljust ut. I åldersgruppen 16–24 år har visserligen fler flyttat in än flyttat ut under hela 2000-talet – men i åldersspannet 25-34 har samtidigt noterats en utflyttning under samma period. 2011 stannade det på -285 personer. De enda kommunerna där fler 25–34-åringar flyttade in än flyttade ut under 2011 var Nybro (+10) och Mörbylånga (+26).
Likaså är marknadsförsörjningen, den andel av hushållens inkomster som kommer från exempelvis privata företag och föreningar, intressant i sammanhanget. Snittet för samtliga kommuner är 51,66 procent; i Kalmar var den privata försörjningskvoten 48,19 procent 2011, och i Borgholm endast 41,61 procent. Oskarshamn, som kommer så långt ner i rankningen, hade en privat försörjningskvot på 54,65 procent samma år.
En lite annorlunda bild får man om man räknar privata arbetsplatser per 1 000 invånare. Beroendet av ett litet antal stora arbetsgivare i kommuner som Oskarshamn, Mönsterås och Nybro framgår klart, men också att företagandet är mindre i flera andra kommuner än i riket som helhet.
Med andra ord: rankningen må vara skakig, men bilden som den ger av företagandet är inte alldeles orimlig. En del av problemen för Kalmarregionens del är kända sedan länge – se Kay Wieståls femton punkter i dagens tidning.
Men det finns också skäl att vidga definitionen av företagsklimat. Familjeperspektivet finns till exempel inte med i Svenskt Näringslivs undersökningar; ändå är det ingen osannolik slutsats att utflyttning och rekryteringsproblem delvis hänger samman med att familjer söker långsiktigt hållbara lösningar.
