Inte tyst om bibblors framtid
Bibliotekens och litteraturens framtid är ett återkommande orosmoment. Varningar för minskande läsartrender och statistik över bibliotek som läggs ned dyker ständigt upp. Enligt årets statistik från Kungliga Biblioteket har pandemiåret inte direkt utgjort ett undantag.
Förvisso ökade antalet e-lån. Alltid något; om det främjar läsningen är det positivt.
Men samtidigt minskade den totala mängden lån och antalet offentligt finansierade bibliotek minskade med trettiofem stycken, varav elva var folkbibliotek. Samtidigt ökar också driftskostnaderna, även om de av naturliga skäl minskat under pandemin.
En negativ trend som även syns i Kalmar län: Bland annat fortsätter bokbusshållplatserna att minska, även om minskningen från 217 till 216 inte var lika dramatisk som tappet från 246 året innan.
Sedan 90-talet har antalet folkbibliotek minskat markant med nästan en tredjedel. Den utdragna biblioteksdöden vore värd att uppmärksamma mer – inte minst detta år då demokratin firas. Biblioteken har ju en viktig roll att som bildningscentraler bidra till att stärka det kulturella underlaget för en fungerande demokrati.
”En negativ trend syns även i Kalmar län.”
Med anledning av alla nedlagda bibliotek och de ökande kostnaderna finns det onekligen behov av uppmärksammande. Här skulle exempelvis Svensk biblioteksförening, vars branschdagar pågått under veckan, kunna spela en viktig roll i att upplysa och väcka uppmärksamhet.
Tyvärr finns det dock de i föreningen som hellre tycks vilja använda den som en politisk plattform i syfte att polarisera. Förra året lät föreningen beställa en rapport om bibliotekens driftsform som varnar för risker med privata aktörer – något som dock är en icke-fråga. Det finns bara ett enda folkbibliotek som drivs av ett vinstdrivande företag, i Stockholm, och endast ett drygt dussin filialer som drivs av föreningar eller stiftelser.
Att utreda bibliotekens driftsform framstår alltså mest som ett försök att elda på den redan infekterade debatten om privatisering generellt sett. I sammanhanget är det värt att nämna att tankesmedjan Balans som skrivit rapporten återkommande bedrivit opinion mot privatisering.
Det kan dock noteras att biblioteksföreningens avgående styrelse så sent som förra veckan under ett extrainsatt styrelsemöte bestämde att man inte skulle ta ställning i frågan.
Men att rapporten beställdes alls förstärker intrycket av politiserade bibliotek, något som vållat debatt på senare tid och återkommande har uppmärksammats av Johan Sundeen, docent i idé- och lärdomshistoria vid Bibliotekshögskolan.
Folkbiblioteken spelar en ovärderlig roll, och förtjänar brett stöd. I liberaler och konservativa som värnar bildningsidealet har de givna vänner. Att forcera en krystad debatt om privatisering är i sammanhanget onödigt.
