Institutionernas renässans får medlemmarna att stanna i Svenska kyrkan
Antalet utträden ur Svenska kyrkan ökar inte längre för varje år utan fortsätter att minska. Pandemin förklaras vara orsaken när siffrorna analyseras.
Den kan emellertid inte vara hela förklaringen. Eftersom trenden inleddes några år före pandemin kan Coronaviruset ha bidragit till att förstärka beteendeförändringarna, men den kan inte ensamt förklara den.
Under krisen har dock Svenska kyrkans och andra samfunds diakonala arbete, ofta på samhällets skuggsida, men också till ensamma äldre fått ökad uppmärksamhet. Det kan ha påverkat bilden av samfundet.
Det är också denna sociala verksamhet som drabbats direkt ekonomiskt av medlemstapp. Utträden drabbar i lägre utsträckning den nationella nivån. När Svenska kyrkan rätt eller fel, ofta fel, anklagas för politisering, vilket leder till protestutträden är det den vanliga verksamheten som får en mindre budget.
Pandemikrisen har understrukit värden som beroenden och gemenskap. Efter en tid som utmärkts av en ”institutionernas kollaps” uppmärksammas också tendenser till att medborgarna vänder åter till medlemsorganisationer liksom – ett annat tecken i tiden – till traditionella nyhetsförmedlare. Möjligen kan en ”institutionernas renässans” börja att anas och i den ligger svaret på att utträdeshastigheten från Svenska kyrkan avtagit rejält.
