Inget maktskifte utan hopp
Norgevalet påminner de svenska socialdemokraterna om svårigheten med att vinna ett tredje val. I den kommande valrörelsen kommer regeringsföreträdare återkommande få frågan varför de samhällsproblem de tar upp - kriminaliteten, vårdköerna och sysselsättningen- inte åtgärdats under de två mandatperioderna. Det är i det perspektivet som ett socialdemokratiskt partiledarskifte ska ses. Magdalena Andersson kan även om hon varit finansminister under åtta år agera friare och med viss distans till Löfvenåren.
Men när Socialdemokraterna besegrades efter tre perioders styre 2006 var det av en enad borgerlighet. Alliansens marknadsfördes under åtta år som ett projekt med gemensamma grundvärderingar och med ord som att ”vi trivs tillsammans.” Den strategin kan inte den borgerliga statsministerkandidaten Ulf Kristersson använda i valet 2022.
Centerpartiet ser ut att efter en vandring vänsterut ge den S-ledda regeringen sitt stöd och ingen som har insikt i svensk politik kan säga att moderater, kristdemokrater och liberaler trivs med någon särskild entusiasm i sällskapet med Sverigedemokraterna.
Inte heller finns de gemensamma värderingarna när M, KD och eventuellt också Liberalernas parlamentariska strategi är att söka stöd hos Sverigedemokraterna.
SD kallar sig för socialkonservativt, men den nationalistiska ådran märks när Jimmie Åkesson ständigt inleder sina tal med ordet Sverigevänner. Moderaternas tradition av att värna den begränsade statsmakten och fria samhällsinstitutioner kolliderar med SD:s tendens att se statsmakten som överförare av värderingar till folket. Och mellan Kristdemokraternas grundläggande internationalism och SD:s nationalism ligger för att uttrycka sig bibliskt ett Ararats berg.
Det borgerliga regeringsalternativet 2022 bygger på de parlamentariska realiteterna och kan inte säljas in som alliansprojektet. Det är en av orsakerna till att oppositionen trots regeringens industrikriser, okända statsråd, vårdköer och skjutningar som aldrig tar slut inte riktigt förmår lyfta i opinionen.
”Det är inte idéer utan problembeskrivningarna och huvudlinjerna i den ekonomiska politiken samt kampen mot kriminaliteten som M/KD-alternativet delar med Sverigedemokraterna.”
Det är inte idéer utan problembeskrivningarna och huvudlinjerna i den ekonomiska politiken samt kampen mot kriminaliteten som M/KD-alternativet delar med Sverigedemokraterna.
Men en stor skillnad mellan partiernas traditioner är också hur samhällsproblemen betraktas. Den radikala högerpopulismen är skicklig på att peka på problem, men i dess natur ligger inte att lyfta fram lösningar som omfattar alla. Pessimismen är drivkraften och grunden för framgångarna.
Kristdemokraterna förvaltar istället en lång historisk tradition med synen på människan som en skapande varelse. Och Moderaterna är bärare av den samhällssyn som brukar sammanfattas i orden ”land för hoppfulla” där människans förmåga bejakas och där ”landet” omfattar alla och inte bara vissa.
Ska entusiasmen för ett nytt borgerligt projekt öka är det några perspektiv att efterlysa mer av.
