Annons

Ingen våt slöja över förbudsdebatten

Religiösa uttryck i vardagen ska respekteras, men en sansad debatt om hedersförtryckets verktyg är välkommen – inte minst när det gäller en så pass svår fråga som slöjförbud.
Ledare • Publicerad 25 mars 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Inte alla bär slöja mot sin vilja.
Inte alla bär slöja mot sin vilja.Foto: Amr Nabil

Främlingsfientlighet och religionsfobi, eller en insats för integration och mot hedersförtryck?

Den laddade frågan om slöjförbud har blivit en – stundtals tröttsam – följetong i debatten. När de moderatledda kommunerna Skurup och Staffanstorp i Skåne ville införa kommunala förbud mot slöja i för- och grundskolan orsakade det stort rabalder.

Annons

De besluten upphävdes sedermera av förvaltningsrätten i Malmö; man menade att de stred mot Sveriges, med rätta, långtgående religionsfrihet, liksom mot Europakonventionen.

Men Europadomstolen har slagit fast att slöjförbud kan vara förenliga med konventionen. I det av statssekularismen präglade Frankrike är liknande förbud något som närmast tas för en självklarhet.

Det hela aktualiserades ånyo av Kristdemokraterna som i dagarna gick ut med att man vill se ett förbud mot slöjor i förskolan och lågstadiet. Ett ställningstagande som avviker från det beslut partiets riksting tog 2019.

Att flera viktiga principer krockar med varandra gör frågan synnerligen svårhanterad. Individens självbestämmande, mot föräldrarnas rätt att uppfostra sina barn i enlighet med sina värderingar. Möjligheten att enligt ens grundlagsstadgade frihet ge uttryck för sin religiösa övertygelse, mot samhällets intresse av att främja integration, motverka segregationen, liksom viljan att hjälpa dem som med hederskulturella påtryckningar tvingas att bära slöja mot sin vilja.

Till detta kommer också inte oväsentliga detaljer som måste tas med i beräkningen – skillnaderna mellan sådant som helkroppstäckande slöjor, ansiktstäckande huvuddukar, och hårtäckande sjalar.

Både Centerpartiet och Sverigedemokraterna – något udda sängkamrater – vill förbjuda omskärelse. Det skulle få förödande effekter för judisk och muslimsk religionsutövning. Omskärelse bör fortsatt vara tillåtet. Det kan noteras att det är ett betydligt större ingrepp än slöjbruket.

Fenomenet hederskultur är fortfarande, efter alla dessa år, svårhanterad. På sina håll börjar begreppsapparaten nu att relativiseras; det hävdas att även svensk kultur – inte minst kyrkosfären, och framförallt frikyrkovärlden – präglas av hederskultur. Ett påstående som bland annat gjordes av TV4:s programledare Jenny Strömstedt i ett program om hedersrelaterat våld.

Men det är en absurd jämförelse som tömmer begreppet på dess innehåll. Visst finns det normer, regler och praktiker som stundtals kontrasterar mot det sekulära majoritetssamhällets nya normer. Men etiska övertygelser och ett liv i enlighet med dem är inte på långa vägar samma sak som det förmoderna klansamhällets ibland rent utomrättsliga metoder för att med förtryck upprätthålla eller med våld återställa släkternas heder.

Slöjbruket, dess koppling till hedersförtryck, och eventuella förbud är ingen enkel sak, men det gör debatten desto mer nödvändig. Moderaternas förslag 2019 om att utreda slöjförbud i skolan är kanske det klokaste inspelet hittills. Men det är viktigt att inte skena i väg med rop på allmänna förbud mot religiösa symboler. Religion är en central aspekt av mångas vardag och identitet. Det måste finnas utrymme för att också uttrycka det med symboler och klädval; det gäller även muslimer.

Men samtidigt: För många små flickor täcker slöjan på huvudet också deras hjärtan. Det vore oansvarigt att lämna dem åt sitt öde.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons