Annons

Ingen rättvisa för medborgarna

Bosättningslagen är till för kommunernas skull, inte för de nyanländas.
Ledare • Publicerad 23 januari 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Bosättningslagen skapade ett behov av modulbostäder i Sverige.
Bosättningslagen skapade ett behov av modulbostäder i Sverige.Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Bosättningslagen från 2016 fick synliga konsekvenser, när kommuner hastigt skulle ordna bostäder åt anvisade nyanlända. I Kalmar kommun köptes det in Attefallhus som sedan aldrig kom att användas. I Göteborg planerades det för 1 000 temporära bostäder. I Staffanstorp erbjöds ensamstående män del i husvagn som boende.

Men det tycks ha glömts bort att lagen fortfarande gäller, och att den i viktiga avseenden bara innebar att avgöranden sköts på framtiden. I Göteborg kommer från och med i år människor som fick lägenhetskontrakt genom bosättningslagen att tvingas flytta för att ge plats åt nya nyanlända. Lyckas de inte ordna boende själva är ökande hemlöshet ett faktum.

Annons

I en ny rapport från Chalmers ställs frågan om vilken rättvisa bosättningslagen egentligen skapade. Det var knappast rättvisa för de nyanlända, som till följd av lagens avsiktliga oklarhet har fått helt olika behandling beroende på var i landet de har hamnat. I Kalmar kommun har de fått permanenta förstahandskontrakt, i många Stockholmskommuner tillfälliga kontrakt begränsade till två år.

Någon rättvisa för medborgarna har det knappast heller blivit, eftersom stora delar av lägenhetsbeståndet har hamnat utom räckhåll för vanliga bostadssökande. I Göteborg har en tredjedel av de lägenheter som har blivit lediga i kommunens bostadsbolag vikts för utsatta grupper, av vilka nyanlända har varit en stor. I Lerums kommun bestämdes att hälften av alla nybyggda lägenheter skulle vikas för nyanlända.

Den eventuella rättvisa som har uppstått har bestått i en jämnare fördelning av nyanlända mellan kommunerna. Även om det av retoriska skäl ofta hävdas att mottagandet av nyanlända är en vinstaffär, gör bosättningslagen underförstått klart att det är en påfrestning som måste delas av alla.

I detta ligger dock också att somliga kommuner tolkar lagens krav så minimalistiskt som det går. Nyligen besökte företrädare för ett antal kommuner, däribland Hultsfred, Stockholm för att upplysa regeringen om den så kallade sociala dumpning av nyanlända som pågår. ”I typfallet är det en storstadskommun som väljer att kasta ut en flyktingfamilj efter två år”, säger Hultsfreds kommunchef Lars Rönnlund. Även detta är en konsekvens av bosättningslagen som kommer att visa sig allt tydligare.

Bosättningslagen var en temporär lösning i en orolig tid. Desto allvarligare är det därför att den aldrig har följts upp eller egentligen utvärderats från politiskt håll.

En ganska självklar fråga är hur till exempel hur stort ett sådant omfördelningssystem kan bli innan det stör den allmänna bostadsmarknaden. ”Ungefär 40 procent av bolagen uppger att de fått klagomål av andra i kön för hur de hante­rar bosättningen av nyanlända”, skrev de kommunala bostadsbolagens organisation i en rapport 2018. ”Mycket klagomål har inkommit till de bostadsbolag som har använt sig av förtur, oavsett om det varit förstahands­- eller korttidskontrakt.”

Och det är svårt att se hur det skulle kunna bli på annat vis. Det sägs ibland att man inte ska ställa grupp mot grupp. Men bosättningslagen gör högst konkret detta. Den innebär att vissa bostadssökande går förbi kön och att bostäder försvinner ur kösystemet. Det vore farligt att underskatta sprängkraften i detta när det samtidigt råder stor upplevd bostadsbrist.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons