Ingen i Anderssons lag vill vända på stenar
Efter klockan 22:30 vände prognoserna och började att peka på en valseger för den M-ledda oppositionen.
Vallokalsundersökningen visade istället på att Magdalena Andersson skulle kunna sitta kvar som statsminister. Nu kan utlandsröster komma att avgöra resultatet.
Om Magdalena Andersson fortsätter är det allt annat än självklart vad det är för regering som tar vid. Framför allt är frågan: Vilken politik ska den ens bedriva? Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet har knappt något gemensamt, förutom att samtliga är emot Sverigedemokraterna.
Till och med de gamla regeringskollegerna MP och S är oense i en rad frågor, däribland om energipolitiken som kommer att vara en av de viktigaste frågorna under den kommande mandatperioden. Medan Socialdemokraterna vill att kärnkraft ska fortsätta att vara en del av svensk energiproduktion vill Miljöpartiet avveckla den.
Trots att Sverige är på väg in i Nato är Vänsterpartiet emot ett svenskt Natomedlemskap. Socialdemokraterna kommer alltså att vara beroende av ett parti som är emot Sveriges nya säkerhetspolitiska doktrin.
Skillnaderna mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna är löjligt stora med tanke på att centerledaren Annie Lööf gärna vill bli minister. Lööf vill inte höja skatten, medan statsministern vill införa en beredskapsskatt för att finansiera ökade försvarskostnader. Därutöver har Lööf själv sagt att det finns stora skillnader mellan partierna, när det gäller såväl ideologi som sakpolitik. Med andra ord väntar en svekdebatt bland såväl socialdemokratiska som centerpartistiska gräsrötter.
”Men det är inte bara enstaka sakfrågor som ställer till det för den rödgröna sidan.”
Men det är inte bara enstaka sakfrågor som ställer till det för den rödgröna sidan. Socialdemokraterna och de övriga partierna har vitt skilda uppfattningar i den fråga som Magdalena Andersson har satsat hela sin politiska trovärdighet på: segregationen.
Ända sedan Andersson tog över efter Stefan Löfven förra året har hon talat om att Socialdemokraterna ska vända på varenda sten för att minska segregationen och knäcka gängen. Där har partiet förändrat sin retorik på ett sätt som inte uppskattas av vare sig MP, V eller C. Under valrörelsen har Socialdemokraterna släppt flera testballonger gällande migration och integration. Bland annat skickades integrationsminister Anders Ygeman ut för att provprata om att ”utomnordisk bakgrund” skulle vara ett av flera kriterier för att klassa vad som är ett utsatt område. ”Jag tror att det är dåligt att ha områden där majoriteten har utomnordiskt ursprung”, sa han i en intervju (DN 31/7).
Han fick snabbt kritik från samtliga av Socialdemokraternas tilltänkta samarbetspartners. Tony Haddou, migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, tyckte att Ygeman uttalade sig rasistiskt. ”Jag tycker att det är oerhört att en socialdemokratisk minister går ut och föreslår att vi ska bedriva politik baserat på etnicitet”, sa MP:s Märta Stenevi.
Andersson fortsatte med ett liknande resonemang som Ygeman när hon sa att hon inte ville ha några etniska kluster med exempelvis ”somali towns” i Sverige. Det mötte inte heller några applåder från de rödgröna.
Även om Andersson fortsätter som statsminister kommer hon att stå själv i stenbrottet. Det blir tungt att vända på varenda sten om de andra partierna envisas med att bära tillbaka dem.
