Ingen demokrati i Irak utan journalistik

Ingen sa något och ingen såg något. Saddam Husseins son och hans följe kunde utan vidare plundra den irakiska riksbanken på gigantiska belopp, och sedan föra pengarna ur landet utan att hejdas. Så kan man göra i länder utan demokrati, utan fungerande rättsväsen och utan fungerande journalister. Ingen ingriper och ingen berättar. Så vill ledare ha det som styr genom att hota, skrämmas och mörda.

Det är skönt att den irakiska regimen har fallit. Nu återstår ett viktigt och omfattande arbete i både tid och insatser för att bygga upp en demokrati av spillrorna. Först och främst ska irakierna fritt kunna välja sina ledare och rösta bort dem. Grundläggande är också att skapa förtroende för ledarskapet och människor emellan, så att man kan leva fritt, säga sin mening och får veta vad de styrande gör.

Demokratin är beroende av journalistiken och journalistiken är beroende av demokratin. Man kan kalla det för ett socialt kontrakt mellan dessa båda, skriver Jesper Strömbäck, föreståndare för det svenska Demokratiinstitutet, i en rapport kallad Medierna som fjärde statsmakt.

Han beskriver förhållandet så här. En grundläggande uppgift för journalister är att ge människor information så att de kan ta ställning i samhällsfrågor. Journalistiken ska också ge utrymme för olika åsikter och granska dem som har makten. Alltså är demokratin beroende av journalistiken för att sprida information, och för granskningens och debattens skull.

Journalistiken i sin tur är beroende av demokratin för sin frihets och sitt oberoendes skull. Därför har den vissa rättigheter för den egna friheten och den har tillgång till information om det offentliga. Men den har också ett ansvar gentemot demokratin just för att informera medborgarna. Jesper Strömbäcks slutsats är att man därför aldrig kan frikoppla journalistiken från demokratin och det politiska systemet.

Vi kommer nu att kunna följa Iraks utveckling mot att bli en demokrati. Fria val måste hållas, men innan dess ska information spridas till alla om vilka som kandiderar och vad de vill göra för landet. Här kommer behovet av journalistiken. Tilltron till de medier som redan finns i landet sviktar. Jag har svårt att tro att de mäktar de med uppgiften att frigöra sig från det gamla och skapa trovärdighet. Vad som krävs är nya journalister och medier som kan börja om från början, fria och med ett uttalat mål att söka sanningen.

Internationell hjälp sätts nu till för återuppbyggnaden av Irak. Ett demokratiskt system ska skapas. Det bör också vara en viktig uppgift för internationella fria medier att bistå med hjälp att bygga upp en fri press, radio och tv.

För att använda Jesper Strömbäcks ord: Journalistiken och demokratin behöver varandra. De är varandras förutsättningar.