GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ingen dans på rosor i Strasbourg

I brist på borgfred under Sveriges EU-ordförandeskap underminerar oppositionen de svenska målen.
Ledare • Publicerad 18 januari 2023
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Statsministern presenterade under tisdagen Sveriges prioriteringar inför EU-parlamentet.
Statsministern presenterade under tisdagen Sveriges prioriteringar inför EU-parlamentet.Foto: Jean-Francois Badias

EU-ordförandeskapet eller rättare sagt ordförandeskapet i Europeiska unionens råd – vilket innebär ett ansvar att leda och sammankalla rådet – har alltsedan den europeiska ekonomiska gemenskapen upprättades 1958 roterat bland medlemsländerna. Första gången Sverige fick svinga ordförandeklubban var under Göran Perssons (S) tid som statsminister, 2001.

I sin memoar ”Min väg, mina val” som Persson kom ut med 2007 delade han med sig av en intressant kommentar: ”Under halvåret när Sverige hade ansvar för ordförandeskapet utmanades jag inte inrikespolitiskt en enda gång”. Den då socialdemokratiska regeringen kunde således sköta ordförandeskapet i lugn och ro under ett slags borgfred. Det var så klart tacksamt för Socialdemokraterna – men också för Sverige och de svenska målsättningarna i EU.

En liknande borgfred under det nästföljande svenska ordförandeskapet 2009 ville även dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) bjuda in till. Det skulle gagna hela Sverige, påpekade man. Men Socialdemokraterna, där Mona Sahlin hade tagit över ledarskapet, svarade kaxigt att det var upp till regeringen att samla Sverige.

Under tisdagen reste statsminister Ulf Kristersson (M) till Strasbourg för att inför parlamentet presentera det svenska ordförandeskapet och dess prioriteringar. Men om borgerligheten bjöd på borgfred 2001, och åtminstone förespråkade en sådan 2009, tycks alla sådana förhoppningar nu vara som bortblåsta. Och hade de funnits vore de förgäves:

”Nu har man själva inga problem med att svärta ned Sverigebilden.”

Oppositionspartierna har redan börjat göra sitt bästa i Bryssel för att så tvivel om den borgerliga regeringen och utmåla den som i klorna på högerextremism. Socialdemokraternas europaparlamentariker Heléne Fritzon gick inför Kristerssons besök ut på krigsstigen med ett debattinlägg där hon kungjorde att hon kommer att ”granska varje kommatecken i regeringens EU-politik”.

Medan Sveriges prioriteringar kretsar kring grön omställning, demokratins och rättsstatens principer, samt säkerhet och stöd till Ukraina, så kom flera frågor från uppeggade socialdemokratiska och gröna EU-parlamentsledamöter i stället att kretsa kring oro kring migrationspolitik och Sverigedemokraternas stöd. Man gick till och med så långt som att anklaga regeringen för att ”hållas gisslan” av Sverigedemokraterna, och ge uttryck för tvivel på om Sverige kan stå upp för grundläggande demokratiska rättigheter.

Det framstår som att den nuvarande regeringen således kommer att få ett betydligt mer svårhanterligt ordförandeskap än Persson och Reinfeldt.

Det är inte utan att man tänker tillbaka till debatten 2018, då den socialdemokratiska regeringen upprördes av att oppositionen som man såg det svartmålade Sverige genom att tala med utländsk media om gängbrottsligheten. Nu har man själva inga problem med att svärta ned Sverigebilden.

Att oppositionspartierna vill ta vara på sina chanser att bilda opinion och skapa debatt är förstås i sig inget konstigt, i synnerhet inte som det kretsar kring Sverigedemokraternas roll och inflytande. Men de borde vara medvetna om att de i det aktuella fallet därmed också underminerar de svenska målen som ju faktiskt är förankrade i riksdagen och EU-nämnden. Politiskt spel kan har sin roll, men här blir det verkligen kontraproduktivt.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.