IG för Wetterstrand
Det skriver forskaren Anna Sjögren i den nyutkomna rapporten Betygsatta barn – spelar det någon roll i längden?
Hon är verksam vid Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering IFAU. Rapporten har granskats med vetenskapliga kriterier.
Betyg spelar roll, är Anna Sjögrens slutsats. Betygen togs bort helt och hållet 1982 i låg- och mellanstadiet. Reformen medförde att färre flickor och pojkar med lågutbildade föräldrar gick vidare till gymnasiet.
Betygen ersattes med utvecklingssamtal. Anna Sjögren är försiktig i sina tolkningar, men vågar sig ändå på en gissning. Det kan vara så att den kvalitativa information som förmedlas via utvecklingssamtal var svårare att tolka för familjer med studieovana än för välutbildade föräldrar.
När betygen används på rätt sätt förmedlar de en tydlig information. De tydliggör sambandet mellan ansträngning och resultat. De berättar om elevens styrka och svaghet i olika ämnen. De ger signaler om vad som anses vara viktiga kunskaper och beteenden. Så formulerar rapporten argumenten för betyg.
Detta är alltså ett försök till utvärdering av hur det har varit. Rapporten är inget inlägg i den pågående debatten om betygens vara eller inte vara.
Men den blir ändå ett argument i den nya trätan mellan Miljöpartiet och Folkpartiet. Maria Wetterstrand (MP) debatterade nyligen i SvT:s Agenda med folkpartiledaren Jan Björklund. Miljöpartiet vill profilera sig i skolfrågan. Maria Wetterstrand vill inte ha betyg, som stämplar eleverna i pannan. Hon vill att skolan istället ska bygga på kreativitet och samarbete. Utvecklingssamtal är bättre än betyg, sade hon. Hon går därmed emot Socialdemokraterna, som står fast vid ambitionen att återinföra betygen.
Maria Wetterstrand försöker visa att Jan Björklunds reformer leder till en "flumskola". Hon behöver bli tydligare om hon skall lyckas tala om vad hon menar. För samtidigt beskyller hon Björklund för en alltför ensidig inriktning på kunskaper och betyg.
Än så länge är hon själv ganska flummig med sitt allmänt välvilliga prat om kreativitet och samarbete. Maria Wetterstrands idealsamhälle låter ofta trivsamt och eftersträvansvärt. Hon är sämre på att konkretisera de reformer som behövs. Hennes beslutskraft att genomföra sådana reformer är märkvärdigt lite ifrågasatt i media.
Jan Björklunds position är allom bekant. Men han och allianskamraterna bör ändå akta sig för att använda Anna Sjögrens rapport som tillhygge. Skolan har förändrats en hel del de senaste åren. Det är mycket mer än bara betygen som avgör om en elev trivs, lär sig och lyckas i skolan.
Rapporten visar också att betygsfriheten gynnade pojkar till välutbildade föräldrar. Blev det lättare för dem, att snacka sig fram till goda resultat. Var betygsfriheten den räkmacka som lät dem surfa vidare mot högre studier och en högre inkomst?
Dessa nya siffror förstärker tidigare forskning som visade att den gamla förkättrade pluggskolan faktiskt gynnade klassresenärerna. När resultaten mättes så objektivt som möjligt genom kunskapsprov och betyg, var det lättare att lyckas för elever från arbetarhem. När skolan var en neutral arena hade alla samman förutsättningar att lyckas. Skolans välmenande ambition att ta sociala hänsyn har snarast haft motsatt effekt.
Skolan var då ungefär som idrottens värld. Ingen frågar den duktiga målskytten om etniskt ursprung eller sociala förhållanden. Också inom ungdomskulturen finns en arena, där vem som helst får lyckas.
Den framgångskulturen löser inte problemet med de svagpresterande eleverna i skolan. Men man kan ändå ställa frågan vad som gick förlorat, när skolan avskaffade betygen.
Det är bra att skolan debatteras i valrörelsen. Maria Wetterstrand måste förtydliga vad hon menar med satsningar på kreativitet och samarbete. Det räcker inte att säga tulipanaros. För närvarande har Jan Björklund de starkare argumenten på sin sida.
