Idépartiet som styrs av lobbyisterna
När Nyamko Sabuni som nyvald ledare för Liberalerna i sitt första framträdande i Almedalen valde att inte tala om partiets klassiska frågor som skola eller välfärd utan lanserade en elektrifieringskommission för motorvägar väckte det förvåning. Men samtidigt låg förslaget inom partiets dna. Liberal framtidsoptimism kopplat till el, kärnkraft och tekniska innovationer är inget nytt.
I en större granskning i Svenska Dagbladet visas hur förslaget framarbetat av en partiet närstående lobbyfirma som dessutom hade lastbilsjätten Scania som kund. Artikeln visar också hur byråmedarbetare tidigare deltagit i Sabunis partiledarkampanj. Det väcker frågor om integritet. I luften ligger frågan om lojaliteter belönas med ett politiskt förslag som inom ramen för Januarisamarbetet kan förhandlas med regeringen. Med tanke på att förslaget i sig ligger i linje med Liberalernas politik är det knappast här ”problemet” ligger. Idéer utvecklas även i näringslivet och den som anser att åtgärder mot global uppvärmning är välkomna har svårt att bli upprörd.
På partier kan heller inte ställas samma krav på vattentäta skott till externa intressen som på regering och regeringskansli där exempelvis karantänsregler för vissa tjänster är befogade för att undvika att förtroendet för förvaltningen skadas om exempelvis statssekreterare går över till näringslivet.
Liberalerna är inte kapade.Däremot så förändras den idealistiska bilden av partidemokratin. Den liberala självbilden präglas av idépartitanken, partiet som är befriat från klassperspektiv eller intressen. På partiets landsmöten karaktäriseras den särskilda politiska kulturen med med en skepsis mot det förnuft” ovanifrån” som partiledningen förkroppsligar. Liberalen ogillar auktoriteter. Att partiledningen förlorar i omröstningar hör till mer än i andra partier och landsmötet ses av ledamöterna som en parallell till det vetenskapliga seminariet. Partiledningen propositioner är mer av samtalsförslag.
Denna idealbild ställs nu mot en krassare verklighetsbild där partiledningen står närmare konsulter och industriintressen, medan partiets principfasta kärngrupp fortsätter sin borgerligt akademiska debatt. Innehållet i förslaget, må höra L-traditionen till, men formen för det passar inte in i folkpartitraditionen.
Martin Tunström
