Idéburen bildning värd att värna
Under tisdagen genomförs på många av Sveriges folkhögskolor en manifestation under parollen ”Folkhögskolan bildar Sverige”. Grundpoängen att lyfta fram folkhögskolarnas viktiga betydelse är sympatisk:
Folkhögskolorna har sedan den första grundades 1868 bidragit till att bygga upp det svenska välfärdssamhället. På en idéburen basis – de flesta av folkhögskolorna drivs av civilsamhället; kyrkor, folkrörelser och andra organisationer. Långt innan den kommunala vuxenutbildningen var påtänkt tog sig dessa an de vuxna som behövde komma ikapp i sin utbildning, och har även bidragit med en välkommen dos av estetiskt fokus i det annars så nyttoperspektivsfokuserade svenska utbildningslandskapet. Allt byggt på en stark grund av djupt värderingsdriven verksamhet, snarare än vinningslystnad. Det behövs mer av den varan, om uttrycket tillåts.
Även om manifestationen främst är tänkt som ”för” något snarare än ”mot” är det ofrånkomligt att udden samtidigt riktas mot Tidöpartierna, i och med att ett av manifestationens syften är att rikta uppmärksamhet på den svåra ekonomiska situationen – runtom i landet har man hittills tvingats säga upp 200 lärartjänster bara det senaste halvåret.
Och det finns inom svensk politik på flera håll en olycklig oförståelse för civilsamhällets roll. Från vänsterns bristande uppskattning för det fria och självständiga civilsamhället till den misstro mot civilsamhällets utbildningsinstitutioner som finns både inom delar av borgerligheten och inte minst inom det radikalpopulistiska Sverigedemokraternas; återkommande höjs kraven på att strypa finansieringen till studieförbunden.
”Förra veckan meddelade regeringen att den tillför 100 miljoner till folkhögskolorna.”
Samtidigt ska man inte glömma bort att både Liberalerna och Kristdemokraterna av hävd har starka kopplingar till civilsamhället i form av bland annat nykterhetsrörelsen och frikyrkorna. I synnerhet Kristdemokraterna brukar lyfte fram civilsamhällets väsentliga betydelse i samhället. Och förra veckan meddelade regeringen att den tillför 100 miljoner till folkhögskolorna i 2024 budgetproposition.
Problematisk är också planen att genomföra manifestationerna på arbetstid. En arbetstagare har arbetsskyldighet, vilket är förklaringen till varför Region Värmland sade nej när regionens folkhögskolor ville manifestera på arbetstid.
Och att manifestationerna även är öppna för de studerande ”som en del av utbildningen” framstår som tvivelaktigt. Dels eftersom det är olämpligt att som lärare inom rollen som just lärare utöva politisk påverkan på sina studenter eller deltagare som det heter i folkhögskolans värld, dels eftersom det kan vara svårt för en studerande att avvika från övriga även om manifestationen skulle sägas vara frivillig.
Folkhögskolorna har en nyckelroll att spela även i framtiden och förtjänar politikens stöd. Men med manifestationer som genomförs på detta sätt är risken snarare att motståndarna får vatten på sina kvarnar.
