GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Totalförbud inte liberalt

Konfessionella friskolor blir offren när de verkliga problemen inom friskolesektorn ignoreras.
Ledare • Publicerad 21 juni 2022 • Uppdaterad 21 juni 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Något så ovanligt sker nu som att medan S-regeringen vill införa ett etableringsstopp för konfessionella fristående skolor går Liberalerna ut och förordar ett totalförbud. Landets fristående skolor som drivs av en religiös huvudmän ska således stängas av staten oberoende av om den enskilda skolan i dag uppfyller alla villkor. Fungerande skolor pekas ut som ett samhällsproblem.

Populism från de annars principfasta. Liberalerna med Johan Pehrson angriper de konfessionella fristående skolorna.
Populism från de annars principfasta. Liberalerna med Johan Pehrson angriper de konfessionella fristående skolorna.Foto: Fredrik Persson/TT

Liberalernas nya partiledare Johan Pehrson är nu rätt person för partiet. Han vet hur en slipsten ska dras. Liberalerna är tydligt hemma i borgerligheten. Det traditionella idépartiet blir dock allt mer av ett intresseparti. Öppet talas det nu om att medelklassen ska värnas. Det är en tydlig väljarmaximering som står i strid med partiets frisinnade tradition av att definiera sig med medborgaren och inte med klasser. Totalförbudslinjen mot konfessionella skolor stämmer också dåligt överens med partiets historia och dna där tolerans och minoriteter alltid försvarats av partiets ”frisinnade” , gentemot politiska och religiösa auktoriteter (läs den forna statskyrkan). Där kom folkhögskolorna vanligen drivna av samfund eller ideella organisationer att spela en stor roll. I dag är det arvet bortglömt också hos det andra folkhögskolepartiet, Socialdemokraterna.

Även det kristna arvet när det gäller skolans utveckling i Sverige tycks ha hamnat i glömskans träsk, som om det råder en motsättning mellan kyrka och kunskap. När skolan och universiteten i själva verket vuxit fram i en kyrklig kontext.

Den justerade skolpolitik som Liberalerna ser ut att gå till val på rymmer annars välkomna omprövningar. Det är åter Liberalerna som får bära skolryggsäcken när Moderaterna inte verkar driva för partiet obekväma frågor som rör friskolesektorn. Johan Pehrson har uppenbarligen tagit intryck av att det numera finns en borgerlig kritik av skolans utveckling som bygger på bildningsideal, värnandet av likabehandling och en oro för att gemensamma värden går förlorade. Friskolesektorn som erbjuder valfrihet och innovation har på egen hand inte skapat självreglering utan istället ägnat sig åt rent-seeking, fördelsökande på marknaden.

”Men de fåtalet konfessionella friskolorna, som i rapporteringen åter felaktigt kallas för religiösa, är inte problemet.”

Men de fåtalet konfessionella friskolorna, som i rapporteringen åter felaktigt kallas för religiösa, är inte problemet. Vinster tas inte ut. De problem som regeringen anför i termer av kopplingar till våldsbejakande extremism förefaller inte finnas på de av kristna församlingar ägda utbildningsenheterna. Skolorna attraherar också breda grupper och integrerar således snarare än segregerar i socioekonomiska termer. Det framgår således att det alltså är huvudmannen i sig som utgör ”problemet” för förbudsivrarna. När handlingskraft ska uppvisas från borgerligt håll är det lättare att ge sig på de mindre populära konfessionella friskolorna än de stora koncernerna. Priset är ett homogeniserat Sverige med en bistrare syn på konfessionella skolor än till och med statssekulära Frankrike.

Så sent som förra veckan skärpte också riksdagen villkoren för de konfessionella friskolorna. Den förändringen borde räcka. Den löste av utredaren identifierade problem. Och regeringen har ännu inte skickat någon proposition till Lagrådet om etableringsstoppet, det arbetet drar ut på tiden eftersom tjänstemännen är väl medvetna om ”risken” att juristerna underkänner förslaget som stridandes mot Europakonvention och kanske också mot svensk grundlag. Innerst inne vet också de vanligen så principfasta och pålästa liberalerna det också.

Martin TunströmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.