I Sverige skyddas skogen

Det finns naturligtvis ett syfte med att sätta bilden av att artrika svenska skogar är oskyddade. Därmed är det möjligt att argumentera att politiken och staten valt att ställa sig på industrins och markägarnas sida istället för att välja att säkra skyddsvärda skogar för framtiden. Så framstår det som att skogspolitiken helt vilar på produktion medan miljöintresset är helt underordnat. Utifrån denna bakgrund kunde Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi under våren tala om behovet av ett dubblerat skydd för skogen i Sverige.

Men staten och kapitalet skövlar inte hand i hand det gröna guldet. När Naturvårdsverket äntligen utrett frågan hur jämförbar den svenska statistiken över skyddade områden är med andra europeiska stater visar det sig föga förvånande att skyddet av svenska skogar är betydligt mer omfattande än vad den rådande statistiken indikerar.

Statistiken visar också att när det gäller det högsta skyddet av mark visar länder som Storbritannien och Tyskland upp en högre andel mark. I det förra landet omfattas 25 procent, i det senare 32 medan den svenska siffran är cirka 10 procent.

Men Naturvårdsverket konstaterar samtidigt att länderna rapporterar in mark som inte skulle räknas som skyddad i Sverige. Det kan handla om områden som skyddas, men för andra syften än biologisk mångfald.

Och när det gäller andra klassens skydd ligger Sverige med cirka 10 procent av marken högre än Tysklands 1,4 procent och Storbritannien som inte ens når upp till en enda procent. Här slås det också fast att bland annat Natura 2000 områden, naturvårdsavtal och biotopskyddsområden som kategoriseras i den andra klassen har ett högre skydd i Sverige och bör läggas in i kategorin första klassens skydd.

Men då har Sverige ändå inte inkluderat skogsägarnas frivilliga avsättningar av mark. Något motsvarande system finns inte i andra länder och därför har jämförelser genomgående fallit ut till Sveriges nackdel. Dessa avsättningar visar också att skydd av skog i Sverige inte bara är en fråga om lagstadgat ansvar utan att det finns en långtgående väl förankrad vilja underifrån att ta ansvar för särskilda biotoper.

Naturvårdsverket säger egentligen bara vad skogsägare och bransch hävdat under många år. Den svenska statistiken har varit djupt missvisande och undergrävt trovärdigheten för skogspolitiken.

Och samtidigt som mer skog behöver brukas för att klara den viktiga klimatomställningen har den bristfälliga statistiken använts för att motivera att mer mark ska läggas i träda. Med fakta på marken kan man hoppas på ett perspektivskifte i debatten med tanke på att Sverige inte skyddar minst utan hör till dem som de facto skyddar mest skog.