Hot ska inte gå hem
Akademikerförbundet SSR kräver nu att socialsekreterare ska skyddas av samma lagar som blåljuspersonal. Situationen för socialsekreterare är oacceptabel, men det är många andra yrkesgrupper som dagligen utsätts och trakasseras.
Nyligen visade en medarbetarenkät att var fjärde anställd vid Malmös socialtjänst som arbetar med ekonomiskt bistånd har utsatts för hot (TV4 Nyheterna 7/1). Det handlar inte enbart om okvädingsord och trakasserier – även om det är illa nog – utan om automatvapen, brandbomber och bilbränder. Läget är dramatiskt och på väg åt fel håll. Även om resultatet av medarbetarenkäten i Malmö visar på extrema förhållanden, känns dessvärre hotnivån igen från andra delar av landet.
Trots att den negativa utvecklingen pågått under decennier, är det ändå svårt att ta in att tillståndet tycks ha glidit oss ur händerna. Precis som huvudskyddsombudet Hanna Lundberg i Malmö påpekar, så innebär dessa rädslans situationer att socialtjänstens förutsättningar att utföra sitt arbete urholkas och till och med omintetgörs. De försämrade arbetsvillkoren drabbar de mest skyddsvärda, som barnen. Här behöver även frågor om självcensur ställas: Finns det problematik socialtjänsten undviker att adressera, då risker för hot och våld är kända eller förväntade? Det är ett spörsmål som behöver regelbunden genomlysning.
Förslaget om att även socialtjänsten i sin tjänsteutövning ska omfattas av samma lagar som blåljuspersonal är därför såväl logiskt som förståeligt.
Men dessvärre kommer det inte att räcka eller räta upp det samlade läget i Sverige, då hot och våld har blivit vardag på många arbetsplatser. Det är ett flertal utsatta yrken som inte blir så synliggjorda i debatten. Ofta uppmärksammas socialsekreterare, lärare, politiker eller journalister. Då är det lätt att förglömma hur utsatt vårdpersonal kan vara – så till den grad att de på sina håll inte kan bära namnskyltar av rädsla för gängkriminella –, att yrkesgrupper som skolvaktmästare och butiksanställda kan tvingas konfronteras med hotfulla och farliga personer och situationer under arbetsdagarna. Det är viktigt att grupper som inte är lika röststarka får ett svagare skydd.
Hela bilden och problematikens magnitud behöver således beskrivas. För så här kan vi inte ha det. Hot och våld ska inte fungera som metod i det svenska samhället. Självklart är problemet komplext i meningen att det rör sig över en skala från normupplösning till det faktum att det cirkulerar för många illegala vapen såväl i Sverige som in över våra gränser. Fler kameror, larm, ordningsvakter och skarpare lagstiftning kommer bli en allt större del av yrkeslivet och vardagen. Vårt land behöver successivt återföras till en situation där nolltolerans mot våld och hot råder. Tidigt och vid första tecken på oacceptabelt beteende behövs en skarp reaktion från samhället. Men, normerna och värderingar vilar på allas ansvar att bära upp.
