Annons

Höghastighetsjärnväg kan stå Centern dyrt

Annie Lööfs försök att få med fler på tåget kan slå tillbaka mot samarbetspartierna.
Ledare • Publicerad 23 november 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Annie Lööf, partiledare för Centerpartiet spelar högt för att få till stånd en överenskommelse om höghastighetståg.
Annie Lööf, partiledare för Centerpartiet spelar högt för att få till stånd en överenskommelse om höghastighetståg.Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Byggandet av nya stambanor för höghastighetståg var från början en fråga där det rådde relativt bred politisk konsensus. Men kritiken mot satsningen som inte minst berör den saftiga prislappen har fått Moderaterna och sen Kristdemokraterna att svänga. Även Liberalerna har vacklat i frågan. Centerpartiet vägrar dock släppa drömmen.

I ett försök att ändå få satsningen till stånd, eller åtminstone få M och KD till förhandlingsbordet har Annie Lööf gett en intervju I Dagens Nyheter (21/11). I den säger Lööf att hon kan tänka sig att inkludera en utbyggnad av Arlanda och byggandet av en östlig förbindelse, en ringled runt Stockholm för att avlasta trafiken i innerstaden, i infrastrukturprojektet. Det är höga bud för politisk konsensus.

Annons

De lockbeten Lööf var villig att strössla över infrastruktursatsningen fick dock kalla handen. Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson är skeptisk. “Det behövs inte fler förhandlingar”, menar hon. M-linjen har länge varit att satsningen är allt för kostsam.

Enligt Trafikverket ligger prislappen för höghastighetsjärnväg på åtminstone 230 miljarder kronor. Tendensen för infrastrukturprojekt att överskrida sin budget ska också tas i beaktande. Bygget av Botniabanan blev exempelvis 140 procent dyrare än vad som uppskattats.

På torsdagen gick Riksrevisionen ut och sågade planerna på höghastighetsjärnväg. Planerna och beslutet fick svidande kritik då de helt strider mot de principer som riksdagen fastställt, exempelvis att mindre kostsamma alternativ ska analyseras först. Kostnadsprognosen har eskalerat genom åren och Finanspolitiska rådet dömde redan 2016 ut satsningen som samhällsekonomiskt olönsam. Trots detta klamrar sig Centerpartiet och regeringspartierna sig fast vid satsningen som det gällde livet.

Även höghastighetsjärnvägens klimatnytta borde ifrågasättas. Beräkningar från Trafikverket visar att det tar det 25 till 35 år innan CO2-utsläppen från byggandet av höghastighetsjärnvägen är helt neutraliserade. Tidigast 2070 står alltså miljöeffekten på noll. Med ökad bilism i Stockholm och ännu fler avgångar från Arlanda som en del av paketet, lär det dock dröja ännu längre än så.

Centerledarens erbjudanden lär således inte falla i särskilt god jord hos regeringen, och i synnerhet inte hos Miljöpartiet. För MP har minskat flygande länge varit en prioriterad fråga. Sitt generöst tilltagna förhandlingsutrymme i regeringen har de använt för att driva genom såväl flygskatt som höga skatter på drivmedel. Att de skulle gå med på att bygga ut Arlanda och satsa på en motorvägsförbindelse som skulle underlätta för biltrafiken i Stockholm är osannolikt.

Realiserandet av höghastighetsjärnväg är en egen punkt i 73-punktsprogrammet. Ändå tar Lööf sig friheten att erbjuda satsningar helt utanför ramen för överenskommelsen, som dessutom gör satsningen både mer kostsam och mindre klimatnyttig än vad den redan är.

Det hela bådar inte gott för januaripartiernas sämja. Dessutom rimmar Lööfs lockbete illa med Centerns egen klimatretorik. I ivern att nå politisk konsensus för höghastighetsjärnvägen och bibehålla januariöverenskommelsen riskerar Lööf att äventyra båda två.

Amanda BrobergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons