unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Högerspöket skrämmer inte längre

När Moderater och Kristdemokrater talar välfärdspolitik får LO och vänstern svårt att vifta med högerspöket. LO gör ändå ett försök.
Nej, det är inte Fredrik Reinfeldt som spökar.
Nej, det är inte Fredrik Reinfeldt som spökar.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Skräckfilmens tid är inte förbi. I vart fall inte för LO som satsar stort på en dystopisk reklamfilm med titeln ”Ta tillbaka jämlikheten” som nu visas bland annat på biografer. ”Vårt samhälle delades upp i dom som har och dom som inte har”, meddelas det medan blixtar dundrar och barn flyr framför en gata där en djup avgrund bildas.

Talande i filmen är att den angriper tidigare M-företrädare som Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som flimrar förbi. Det säger något om dagens politiska landskap. LO och den breda vänstern har i dag stora svårigheter att angripa den nuvarande borgerliga oppositionen och får därför lyfta fram historiska M-företrädare som högerspöken. Inte bara för att Januariöverenskommelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna, avskaffade värnskatten utan också på grund av utvecklingen inom den sfär som LO gärna titulerar ”högern”.

Ulf Kristersson, M-ledaren, krävde inte lägre skatter när han talade om tre miljarder kronor under förra veckan, utan pengarna skulle gå till kommunerna.

Det må finnas stora grupper inom Moderaterna som kräver att den statliga inkomstskatten ska avskaffas och som är mindre intresserade av sociala rörlighet och jämlikhet, men Ulf Kristersson och Elisabeth Svantessons prioriteringar har i högre grad allt mer handlat om den välfärd som får en jämförelsevis nedtonad plats i Januariöverenskommelsen.

Lägg därtill att ett i jämförelse med den förra mandatperioden, starkare Kristdemokratiskt parti, åter prioriterar sjukvården och kvalitet i omsorg vid sidan av ett starkt engagemang i polis och rättsfrågor.

Anna Kinberg Batra utvecklade arvet efter Fredrik Reinfeldt. Ulf Kristersson fullföljer det. Det var länge sedan Moderaterna var ett part som predikade det radikala systemskiftets evangelium. Välfärdsanslaget är numera bredare än att bara diskutera driftsformer och valfrihet. Det är på andra områden som efterträdarna format om eller med Reinfeldts ord förnyat den moderata politiken; såsom försvar och migration.

Reinfeldt missbedömde Rysslands aggression och hotet från terrorismen togs inte på tillräckligt allvar. Det konservativa anslaget hos statsministern under åtta år underskattas dock ofta. Inte bara av LO.

Tilltron till institutionerna fanns där. Det fanns ingen vilja till att kriga med facket. Inte någon ambition att minska resurserna till skola, vården och omsorgen – det var på transfereringarna som besparingarna skedde. Och det var stora grupper av LO-medlemmar som framför allt gynnades av ett jobbskatteavdrag som riktades mot låg- och medelinkomsttagare. Värnskatten däremot fick vara kvar. Moderaterna levde upp till sitt eget namn, samlingspartiet som samlar idéer och breda grupper.

Moderaternas vägval kan betraktas i ett internationellt ljus. I Storbritannien gick Boris Johnsons konservativa parti fram på inte minst löften om satsningar på den statliga sjukvården. Partiet vann nya väljargrupper i ”the red wall”, distrikt som alltid röstar Labour. Samtidigt har Moderaterna också knutit allt starkare band med de socialt inriktade tyska kristdemokraterna i regeringspartiet CDU.

Negativt kampanjande brukar fungera dåligt hur välgjort filmen ändå . Det blir inte lättare av att LO:s försök att måla ut tidigare M-ledare som högerspöken när dagens företrädare inte skrämmer väljarna har svag ideologisk bäring. Vem tror i dag på (höger)spöken?