Heltidslöfte utan grund

Utspelet påminde om Löfvens egen bakgrund i fackföreningsrörelsen. Tidigare framträdande socialdemokrater har talat om tvingande lagstiftning som inte bara skulle omfatta sjukhus och äldreboenden utan också krogar och slalomanläggningar med säsongs och dygnsvariationer på arbetstrycket. ”Heltid” skulle för många bli ”nolltid”. Men Löfven är smartare än sina företrädare: Målet ska nås förhandlingsvägen via Sveriges kommuner och landsting. Rätten till heltid ska in i kollektivavtalen.

Moderaternas Kent Persson dömde snabbt ut förslaget från finansieringssynpunkt. Rätt så till vida att socialdemokraternas mörkar, ständigt presenteras mål utan finansiering. Men Kent Persson har tidigare talat om betydelsen av heltidsanställningar och flera Allianskommuner och borgerliga landsting har agerat förebilder. Det är därför ingen slump att tidigare arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin applåderade Löfvens förslag med orden att ”avtal är bättre än lag”.

Förslaget sätter också ett välkommet fokus på jobb: Här handlar det ju om undersköterskor, hemtjänstpersonal och vårdbiträden som vill arbeta mer.

Förslaget kommer när Löfven vill appellera till feministiska strömningar, samtidigt manifesterar det skillnaden mellan de partier som ser de demografiska utmaningarna och vill stimulera arbete och de som vill att vi ska ligga i hängmattan och vila på eftermiddagen.

Men hur ska Löfvens förslag egentligen gå till? Sveriges kommuner och landsting är en frivillig medlemsorganisation som består av alla kommuner och landsting. De väljer sina egna ledamöter till beslutande organ och står således fri från regering och riksdag.

Vid en rödgrön valseger är exempelvis landstingsrådet i Landstinget Kalmar, Anders Henriksson, en av favoriterna till att ta över ordförandeskapet efter Anders Knape (M). Henriksson leder själv ett landsting – ibland beskrivet som ett rödgrönt skyltfönster som inte lyckats uppfylla löftet om heltid. Att det kostar pengar har även den rödgröna landstingsledningen uppmärksammat. Ska S-märkta politiker i SKL efter valet ålägga sina politikerkollegor att uppfylla något som de själva inte lyckats med? Hade det varit så enkelt för S-landstingsråden att uppfylla målet hade det naturligtvis redan varit implementerat. Så är det inte. Löfvens krav är därför underkännande av de egna landstingsmajoriteternas arbete.

Grundlagen stadgar också att Sverige har ett kommunalt självstyre. Det borde vara respektive kommun- eller landstingsledning som har att stå till svars för väljarna i denna fråga.

Hur Stefan Löfven förankrar sina utspel är ännu en gång oklart, men någon möjlighet för regeringen eller riksdagen att tvinga SKL att driva igenom en förändring av kollektivavtalen finns inte. Det strider för övrigt helt mot den svenska modellen där parternas frihet på arbetsmarknaden ska respekteras. Har SKL andra prioriteringar vad gäller lönesättning och arbetstider?

Helt genomtänkt var därför inte heller detta förslag från S-ledningen. Lägg därtill en befogad oro från privat sektor att ett avtal om villkoren på offentlig arbetsmarknad ska följas av en tvingande lagstiftning på den privata. Där var inte Löfven tillräckligt tydlig. Invändningarna mot Löfvens krav lär därför inte komma från arbetslinjens företrädare utan från dels de som anser att vi ska arbeta mindre och dels från en landstingssektor där Socialdemokraterna är starkare än i riksdagen.