Annons

Hellre diplomati än krig om fiskar

EU är värdefullt som gemensamt förhandlingsbord, vilket förhandlingarna om fiskeripolitiken visar.
Ledare • Publicerad 14 juni 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Prata hellre om fiskar än gurkor.
Prata hellre om fiskar än gurkor.Foto: Andreas Yngvesson

Ge någon en fisk och den har föda för en dag, lär någon att fiska och den har föda för hela livet – men låt politiker och jurister komma överens om fiskekvoter och du har avvärjt en diplomatisk konflikt mellan länder.

I början av denna månad meddelades det att EU och Storbritannien, i svallvågorna efter Brexit, till slut har fått napp på en överenskommelse om det innevarande årets fiskekvoter. Nu står det alltså klart i vilken utsträckning europeiska fiskebåtar kommer att få fånga fisk på brittiskt fiskevatten och vice versa.

Annons

En och annan drar kanske på läpparna över att höra om diplomater som tvistar om fiske. Men de som lever nära fisket eller havet på olika sätt vet hur viktiga, kniviga och tunga frågorna i själva verket är. Fiskaren själv och dennes familj, hamnstäderna och kustsamhällen, anställda i nära anslutning till fisket, naturvårdare och andra personer som jobbar med havets ekologi.

Det är inte förutan att fisket gett upphov till allvarliga konflikter mellan länder under årens lopp. Som torskkrigen mellan Storbritannien och Island under 1900-talet. Isländsk kustbevakning ingrep mot brittiska fiskare, som i sin tur skyddades av den brittiska flottan – som också avfyrade sina vapen, och båtar rammades. En person dog i de återkommande konflikterna.

Fisket har stor ekonomisk betydelse för flera nationer samt deras berörda företag med alla dessas anställda, och i förlängningen deras familjer. Det finns även kulturella aspekter. En näringstradition som man månar om att hålla vid liv. Och många som bor nära till kusterna uppskattar att kunna ta sig dit för att köpa färsk fisk.

”Yrkesfiskare är själva måna om att motverka den marina nedskräpningen.”

Därtill kommer miljöaspekterna, alltifrån fiskebestånd som utarmats till skeppens utsläpp eller problemet med så kallade ”spökgarn”, alltså fiskeredskap som nät och trål som hamnat på drift och fortsätter fånga fiskar eller fåglar. En marin nedskräpning som, bör det sägas, yrkesfiskare själva är måna om att motverka och vars deltagande är ovärderligt för att ta fram effektiva metoder för att rensa bottnarna. Pajkastning på fiskare är till föga nytta.

Att fisket alltså är en viktig fråga inom EU-samarbetet – fiskerådet utgör en egen konstellation inom Europeiska unionens råd – ämnar inte att förvåna.

Från EU-skeptiskt håll blir det stundtals mycket fokus av närmast skvallerpressnivå på vad som snarare är privata moralskandaler – en berusad kommissionär, eller en parlamentsledamot som deltagit i en orgie – än sakpolitiska förhållanden.

Fiskeripolitiken är å sin sida ett rätt gott exempel på sådant som EU är bra för – som en arena för mellanstatliga relationer. Unionen blir ett gemensamt förhandlingsbord där länderna kan komma samman och lösa komplexa men viktiga frågor. I detta fall sådant som överenskommelser om fiskekvoterna eller gemensamma strävanden efter att göra fisket miljömässigt hållbart.

Som den litauiske EU-kommissionärens för miljö, hav och fiske Virginijus Sinkevicius påpekade efter överenskommelsen med Storbritannien så är dessa gemensamma förhandlingar i grunden bra för yrkesfiskarna, för kustsamhällena och hamnarna, liksom för det hållbara bruket av de marina resurserna.

Det vore måhända för mycket att kalla överenskommelsen mellan EU och Storbritannien för ett fiskeunder. Men att många européer post-Brexit även fortsättningsvis kommer bespisas av fisk står klart.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons