Hedersbrotten rör även oss

I Sverige upplever omkring 70 000 unga tjejer och killar "begränsande villkor" avseende sina relationer och blivande äktenskap. Mörkertalet är stort. De fällande domarna få.

I Katrineholm dödades en 21-årig kvinna av sin far nyligen. Få debattörer, ledarsidor eller feminister har yttrat sig. Av rädsla, förmodligen. Rädsla för rasiststämpeln. Jag är snarare rädd för att vara någon som blundar, någon som gör skillnad på människor genom att inte ta ställning för allas lika rättigheter, oavsett kultur.

Är det någon skillnad på att misshandla en kvinna i största allmänhet och att göra det av hedersskäl? En del kommer reflexmässigt att påstå att man genom att göra åtskillnad pekar ut vissa grupper som mer våldsbenägna och kvinnofortryckande. Men de har fel.

Misshandel handlar om kontroll. Och om förlusten av densamma. Därför finns likheter mellan vanligt våld och hedersvåld. Men det finns också skillnader. Den kanske viktigaste ligger i det kollektiva, om inte direkta utövandet, så i vart fall subventionerandet. Av rättsfall framgår hur kvinnor som män aktivt eller genom underlåtenhet deltar i fysiska och psykiska trakasserier. Ofta inkluderas även släkten i det forna hemlandet i processen, vilket gör den hedersrelaterade brottsligheten till en gränsöverskridande angelägenhet. Även i samband med rättsutredningar skyddar förövarna varandra varför brotten blir svårutredda.

De mer traditionella fallen av kvinnomisshandel sker i det fördolda utan varken insyn eller medverkan från andra. Såväl offer som förövare döljer beteendet eftersom det uppfattas som skamligt. I fall av hedersrelaterat våld är inte våldet skambelagt. Skulden tillfaller istället den handling som "gett upphov" till våldet. Våldet betraktas i dessa fall som en återupprättelse av en rämnad maktbalans.

Till detta följer att vi i väst tar moraliskt avstånd från svartsjuka. Den som dödar i svartsjukans namn är aldrig en hjälte, alltid en mördare. I hederskulturer är det tvärtom rätt att mörda den som förnedrat klanens heder. Skillnaden ligger således i att det ena brottet bryter mot sin kultur medan det andra följer den.

Därför måste vi våga skapa debatt. Att låta bli av rädsla är inte att vara god och tolerant. Likgiltighet är värre än ondska. För visst hade vi velat ha debatt om rasism, intolerans och kvinnors rättigheter om svenska fäder mördat sina döttrar för att de valt invandrade killar som blivande äkta män?

Ordet är mitt:

Alice Teodorescu