Hederligt att ställa krav
Drygt ett år efter Tidöavtalets tillkomst har nu den borgerliga regeringen presenterat direktiven till den utredning som ska ta sig an en av de punkter som orsakade störst uppståndelse när Tidöavtalet kom till – den om utvisning på grund av bristande vandel.
Begreppet bristande vandel har man dock bytt ut mot det något alldagligare ”bristande levnadssätt”. Men det är inte bara ordvalet som har ändrats. Man har också skrotat en del av innehållet. Ursprungligen inkluderade Tidöpartierna bland annat prostitution som exempel på bristande vandel. Prostitution är dock frånvarande i direktiven till utredningen.
Med tanke på att många prostituerade lever i utsatthet är det en rimlig avvägning. Även om det i och för sig kan påpekas att närvaron av prostituerade i sig också kan skapa problem – som Barometern nyligen visade står hotell i Kalmar handfallna inför prostituerade som beter sig argt och hotfullt, och kan inte heller vända sig till polisen för att avhysa dem.
”Det de nya direktiven syftar till är alltså att skärpa det system som redan finns.”
Talet om bristande vandel möttes initialt av en hel del hån, men berör en viktig grundprincip: flyttar någon till Sverige är det också rimligt att förvänta sig att personen lever ett lagligt liv, att den inte ägnar sig åt exempelvis kriminalitet eller våldsbejakande extremism. Fram till slutet av 1980-talet kunde man utvisas för så kallat asocialt beteende, och redan i dag finns i migrationslagstiftningen visst krav på vandel med kontroll av en persons skötsamhet: vid en prövning av en ansökan om uppehållstillstånd ska det ”särskilt beaktas” om den sökande gjort sig skyldig till brott eller ”brott i förening med annan misskötsamhet.”
Det de nya direktiven syftar till är alltså att skärpa det system som redan finns. Inte bara brottslighet utan även andra allvarliga brister i levnadssättet ska kunna föranleda utvisning och återkallelse av uppehållstillstånd. Det ska exempelvis kunna röra sig om samröre med våldsbejakande organisationer eller systemhotande yttranden.
För att en sådan lagändring ska kunna fungera utan att bli rättsosäker kommer den dock behöva utformas så strikt att den i praktiken endast tillämpas i undantagsfall. Det kan inte vara meningen att trycka till den invandrare som i stundens hetta råkat utbrista något olämpligt på en demonstration. Udden kommer snarare behöva riktas mot synnerligen allvarliga fall. Jämför med hur Rasmus Paludan 2020 nekades inresa i Sverige två år framåt, då med hänvisning till utlänningslagen ord om att utgöra ”ett hot mot allmän ordning och säkerhet i Sverige”.
Med en sådan begränsning kommer en vandelsreform inte riktigt att bli den kraftfulla åtgärd mot extremism som vissa hade önskat. Men det kan däremot bli ett komplement som spelar en roll i det större arbetet för att få ordning på integrationen i Sverige.