Hatkampanj mot Sverige en islamistisk samhällsfara
Med en räckvidd som når miljontals följare på internet – även i Sverige – sprider våldsbejakande islamister just nu grova lögner om att Sverige kidnappar barn till muslimska föräldrar, vilket lett till uppmaningar om terrorattentat. Den nyligen inrättade myndigheten för psykologiskt försvar har enligt uppgift gått ut med information till kommuner och myndigheter om påverkanskampanjen, som pågått sedan december men nu ökat i intensitet. Enligt myndighetens operativa chef riktar sig hotet mot hela Sverige.
Att svenska myndigheter, i enlighet med lagen om vård av unga (LVU), ibland nödgas omhänderta barn på grund av bristande hemförhållanden eller den unges egna vårdslösa beteende, framställs i denna desinformationskampanj som att socialtjänsten kidnappar muslimska barn och placerar dem i kristna hem för att sekularisera eller tvångskonvertera dem. Falska påståenden som piskar upp oro, sorg och ilska – och även har lett till uppmaningar om terrordåd mot Sverige.
Något som nyligen uppmärksammades av Stiftelsen Doku och journalisten Sofia Löwenmark, som kunde visa hur detta falska narrativ framställs som en del av ett krig mot islam. I kommentarsfält går det att läsa hur folk bland annat önskar att Sverige ska utsättas för Guds hämnd och attacker.
Det hela är som ett skolboksexempel på faran med fake news, desinformation och propaganda, något som har ägnats mycket uppmärksamhet de senaste åren. Det kan gälla alltifrån olika radikala grupper som torgför diverse konspirationsteorier, till att främmande makt kan försöka influera samhället på olika sätt.
”Grundproblemet är själva parallellsamhällenas ointegrerade prägel, och hotet från den våldsbejakande islamismen. En i allra högsta grad politisk fråga.”
Ofta är det åtminstone förhållandevis enkelt för medborgare, myndigheter och media att ta del av sådant material – en text, en video, ett poddavsnitt eller vad det nu månde vara – och att även med källkritisk medvetenhet utvärdera både innehåll och avsändare. Att granska sammanhangen där de produceras eller får spridning kan göras utan större svårigheter när man lever i samma samhälle eller talar samma språk. Men när dessa gemensamma referensramar saknas eller är bristande blir det svårare.
Den nu pågående påverkanskampanjen som myndigheten för psykologiskt försvar varnar för accentuerar en fara med de parallellsamhällen som har vuxit fram i Sverige. Allvarlig, falsk information kan få stor spridning innan den uppdagas. Det göder också en misstro inom de isolerade enklaverna mot det omgivande samhället, dess myndigheter och institutioner – vilket, som nu, kan utnyttjas av extremister och fientligt inställda krafter.
Socialminister Lena Hallengren (S) uppmärksammade ryktena förra veckan, några dagar innan hon presenterade förslag på förtydliganden och skärpningar av LVU. Tyvärr stannade hon vid att påtala faran med desinformation, och med en uppmaning dels till allmänheten att vara källkritisk och dels till techföretagen att ”ta ett större ansvar för det som publiceras på deras plattformar”.
Men allvarliga samhällsproblem kan inte bara lämpas över åt allmänheten. Sannolikheten att alla som utsätts för denna desinformation också tar del av Hallengrens förvisso välmenande uppmaning till källkritik får bedömas som låg. Inte heller är det bara på techföretagens axlar som ansvaret vilar. Grundproblemet är själva parallellsamhällenas ointegrerade prägel, och hotet från den våldsbejakande islamismen. En i allra högsta grad politisk fråga.
