Granska regeringen istället för försvaret
Försvaret ska rusta upp. Men ansvaret för finansieringen skjuts bekvämt upp till efter riksdagsvalet 2022. Den förslagna öl, vin och spritskatten räcker inte för att finansiera uppdateringar av förbanden. Regeringen ger alltså inte anslag till den utbyggnad av försvaret som den samtidigt beställer. Så kan den uppgörelse om försvaret som januaripartierna kommit överens om i korthet sammanfattas.
Intressant nog flaggar regeringen samtidigt för att försvarsmaktens ekonomi och styrning behöver analyseras noggrannare. En ny myndighet med uppgift att utvärdera totalförsvaret föreslås inrättas.
Det är ingen ny idé. Planerna på en särskild granskningsmyndighet togs åter upp av en enig försvarsberedning efter att tidigare ha diskuterats i en lång rad utredningar. Mer anmärkningsvärt är attityden att regeringen själv skisserar en styrning som ter sig hopplös för försvarsmakten att förstå samtidigt som den efterlyser mer analys och utvärdering av hur försvarsmakten sköter sitt uppdrag och sin budget.
Det betyder inte att en separat granskningsmyndighet måste vara fel. Regeringen har i andra sammanhang pendlat mellan ett ja och ett nej till framtiden för de etablerade granskningsmyndigheterna. Kulturanalys som granskar kulturpolitiken skulle ett tag läggas ned innan den fick ett nytt liv. Den utvärderingsmyndighet som föreslogs för polisen inför sammanslagningen av länspolismyndigheterna till en nationell polisorganisation inrättades aldrig. Förslaget att slå samman de olika granskarna som bland andra Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Skolinspektionen, Inspektionen för socialförsäkringar och Inspektionen för arbetslöshetsersättning, till tre myndigheter möttes i det närmaste av en trött suck. Den utredningen har aldrig dammats av.
Ett syfte med en granskningsmyndighet är att minska den krävande återrapporteringen till försvarsdepartementet från högkvarteret. Där behöver de regeringsföreträdare som ser behovet av mer utvärdering samtidigt se sig själva i spegeln. Uppdragen till försvaret från regeringskansliet blir fler och allt mer komplexa. Som att förband med svagast förmåga är de som ska förstärkas mest. Om de politiska målen är otydliga eller i vissa fall ogenomförbara blir verksamheten för övrigt tämligen svår för att inte säga omöjlig att utvärdera. Det går ju inte att nå mål som är otydliga. Och där ligger problematiken på just detta område.
Sverige har en stor offentlig sektor och omfattande transfereringssystem. Därför har utvidgandet av myndighetsfloran med från de stora myndigheterna fristående granskningsfunktioner varit betydelsefull.
Utvärderarna som granskar och ger beslutsunderlag bör liksom inte sitta i samma korridor – och möjligen inte ens i samma stad – som den verksamhet de genomlyser. Men de det finns också en poäng i att de inte har sina kontor i regeringskansliet. Arbetet riskerar i egna myndigheter inte att präglas av lojalitet mot en politisk arbetsgivare utan får en större karaktär av självständighet.
Försvarets myndigheter arbetar dock med annan typ av verksamhet än exempelvis Inspektionen för arbetslöshetsersättning som granskar de fackligt ägda a-kassornas eller Skolinspektionen som granskar bland annat kommunala och fristående skolor. Vad som ska analyseras i detta fall är också något oklart. Ska man ställa krav på andra bör man själv först leva upp till de egna kraven. I detta perspektiv framstår lätt kraven på en granskningsmyndighet som mer av ett försök att flytta fokus till försvarets (omöjliga) uppgift att planera ekonomin från regeringens eget ekonomiska ansvar för försvarets olika myndigheter. Just nu är det regeringens försvarspolitik som förtjänar att analyseras och utvärderas.
