Gläds när det växer
Något är fel när glada nyheter ignoreras för att de inte passar in. Men ignorerade måste man nog säga att nyheterna om årets skörd har blivit, trots att de onekligen är spektakulära.
Det växte nämligen exceptionellt bra. Hektarskörden av höstvete är den högsta som någonsin har redovisats, 7 720 kilo per hektar. Hektarskörden av höstraps var fjorton procent större än genomsnittet under de senaste fem åren och sex procent över den så kallade normskörden, den skörd som man kan vänta sig under normala väderbetingelser.
Av höstrågvete skördades ett ton mer per hektar än vad det i genomsnitt har skördats under föregående fem åren. Hektarskörden av havre blev sju procent större än genomsnittet för åren 2014-2017, det vill säga betydligt bättre även när förra årets missväxt inte tillåts dra ner medeltalet.
Även potatisen växte bra. Hektarskörden blev åtta procent större än genomsnittet för föregående fem år och den totala skörden blev en av de största under de senaste tio åren, detta trots att arealerna för potatisodling har minskat med en femtedel sedan början av 2010-talet.
Det är samma nästan oavsett var man letar. Ärter, åkerbönor, råg, höstkorn ... allt ligger på en nivå över den som rådde före förra årets torka och missväxt.
Anledningen till att det inte passar in är att många investerade i förra sommarens katastrofala resultat som ett bevis för att klimatkrisen är akut. I Almedalen förra året varnade vice statsminister Isabella Lövin för att den svenska maten skulle ta slut i affärerna. ”I Sverige ser vi redan nu konsekvenserna av ett varmare klimat”, sa Annie Lööf. ”Brunnar som sinar och skördar som torkar. Bönder som kan tvingas nödslakta sina djur för att fodret inte räcker till.” Det förutspåddes att valet skulle bli ett klimatval.
Men att låta vädret ett enskilt år bevisa nödvändigheten av ambitiös klimatpolitik var inte särskilt genomtänkt. Med samma logik skulle man kunna hävda att årets resultat bevisar att inga åtgärder behövs. Det är orimligt att ett år har ett bevisvärde som nästa år helt saknar.
Och att göra torka och missväxt till huvudsymptom på klimatförändring var inte heller särskilt klokt. Det är inte alls säkert att ett varmare klimat leder till att det växer sämre. I en rapport från Konjunkturinstitutet 2017 konstaterades det att ett varmare klimat ger en förlängd växtsäsong med högre jord-och skogsbruksproduktion.
Även om man räknar med negativa effekter av global uppvärmning för landet blir den direkta effekten på jordbruket i Sverige, i form av förändrad avkastning, "med stor sannolikhet positiv”, enligt rapporten.
Det skulle bli nonsensartat att kalla 2019 året då vi såg möjligheterna i ett varmare klimat. Årets resultat kan vara en avvikelse från normen, likaväl som förra årets resultat var det. Men den exceptionella skörden 2019 påminner om vikten av att förhålla sig skeptisk till dem som vill göra politik av vädret. Och den påminner om vikten av politiskt minne. De som förutspådde att 2018 var det nya normala kommer i vart fall inte att återkomma med självkritik eller nyanseringar.
