Glädjebetyg undergräver meritokratin

Om utvecklingen fortsätter går det snart inte längre att lita på att sökande med de höga betyg som krävs för att bli antagen till ansedda lärosäten som Handelshögskolan verkligen har de meriter som krävs. Det är kontentan av rektorn Lars Strannegårds uppmärksammade debattartikel i Dagens Nyheter som publicerades igår.

Handelshögskolan öppnar nu för att införa inträdesprov och ett internt urvalssystem för att få till en mer säker och - framför allt - mer likvärdig antagningsprocess. Om ingenting görs kan skolor som systematiskt sätter glädjebetyg komma att rödlistas.

Även om kritiken har funnits länge ger det ny tyngd och legitimitet när just Handelshögskolan höjer rösten. Talande nog var skolminister Lotta Edholm (L) inte sen att ställa sig bakom Strannegårds resonemang. Redan samma dag inskärpte hon att den utredning av frågan som ska inledas före sommaren har till uppdrag att se över hur betygen kan knytas närmare resultaten på de nationella proven.

Skollagen föreskriver dock redan i dag att de nationella provresultaten ska ges särskild betydelse vid den sammanvägda betygsättningen, även om det inte är formellt förbjudet att sätta ett högre betyg. Systematiska avsteg från den principen bör dock inbjuda till misstankar om att betyg förfuskas.

Likt Strannegård kopplar även skolministern ihop betygsinflationen med hur skolsystemet ser ut. Betygen har gått från myndighetsutövning till ett slags konkurrensmedel för att locka till sig elever. Mer så för vissa än andra.

Oaktat vilka skolor som sätter glädjebetyg är fenomenet allra mest allvarligt i sig. Det leder till att studenter antas till prestigefulla utbildningar de egentligen inte skulle ha kommit in på, samtidigt som andra med lägre - men mer korrekta - betyg trängs ut på orättvisa grunder. Den enes glädjebetyg blir den andres sorg över att inte bli antagen till den utbildning man egentligen förtjänar.

En sådan situation urholkar inte bara betygens betydelse. Det skadar förtroendet för skolan som samhällsinstitution. Skolan har ett ansvar för den kommande generationen.

Om elever lämnar skolan med sämre kunskaper än betygen ger sken av får det konsekvenser på andra områden. Studenter som tack vare glädjebetyg blir antagna till mer krävande utbildningar än de egentligen är kvalificerade för leder till ett tryck på att sänka kraven, och därmed utbildningens kvalitet. Och om utbildningens kvalitet blir sämre finns det risk för att produktiviteten i samhället sjunker.

I förlängningen är problemet etter värre än ett orättvist antagningssystem till universiteten. Draget till sin spets eroderar den meritokratiska grunden för samhället.