Fyrklöver utan klöverodlare
Så är fyrklövern tillbaka som symbol för Centerpartiet. Ängens fyrklöver som valdes bort när partiet skulle profileras för nya urbana och liberala väljargrupper i storstäderna är nu tillbaka för att markera kontinuitet och tradition inför nästa år val.
Sett mot bakgrund av hur partiet har förlorat centrala kärnväljargrupper är det nog en god strategi. I en undersökning från Valforskningsprogrammet, Göteborgs universitet, visas att av de självverksamma jordbrukarna så röstar 44 procent på partiet. Men av de bönder som har anställda, det vill säga basen i jordbruket och lhela den svenska ivsmedelsförsörjningen, är Moderaterna överlägset största parti med 48 procent följt av Kristdemokraterna som får 20 procent. Medan Centern får stöd av färre än var femte. (Till bilden hör att Moderaterna knappast prioriterat stad-land frågor).
Symbolskiftet markerar emellertid inte någon ny ideologisk förändring. I det program som presenterades på fredagen var det centrala att partiet som självständig kraft ska verka för att samla ”den breda mitten” och därmed kunna samarbete både med Moderaterna och Socialdemokraterna.
”Det märke som valdes bort när partiet skulle profileras för nya urbana och liberala väljargrupper i storstäderna är nu tillbaka för att markera kontinuitet och tradition inför nästa år val.”
Frågan är hur länge den linjen liksom avståndstagandet från ”socialism, vänsterpolitik och förmyndarpolitik”, kan uppfattas som trovärdigt. Sverigedemokraterna kan spärra alla borgerliga regeringar som partiet inte får något som helst inflytande över. Om Centerpartiet vägrar att acceptera det återstår således bara en fortsatt S-ledd regering med Vänsterpartiet som parlamentariskt stöd. Med Liberalerna som valt Kristerssonspåret så får ”mitten” därför en rejäl vänsterlutning. Inte minst också med tanke på den politiska diskussion som i dag pågår inom Socialdemokraterna och LO.
En annan fråga är naturligtvis vad som i dag kan sägas vara mittenpolitik på områden som migration och skattepolitik.
I PM:et som presenterades på fredagen andas hård kritik mot dagens fokus på ”vem tar vem”-i politiken. Det är korrekt, men det är också något av ett självmål eftersom Centerpartiets strategi förutsätter ett fokus på det parlamentariska maktspelet. Annie Lööf behöver Jimmie Åkesson. Avståndstagandet är en så central del av den politiska taktiken.
Och maktspelet för också tankarna till Centerns egna berättelse om pragmatism. I PM-et berättas att partiet är med och styr i 200 av 290 kommuner vilket vittnar om en långtgående kompromissvilja som finns på det lokala planet. Men de många lokala konstellationerna indikerar samtidigt att idéerna är underordnade makten.
Klövern kommer tillbaka men klöverodlarna - de större jordbruken - har lämnat. Se där en analys som partiet kunde spinna vidare på utifrån ett varförperspektiv.
