Friskolorna förlorar på sekretess

När sekretess i offentligt finansierad verksamhet kommer på tal utgår man ofta från att det är de privata aktörerna som önskar den. I detta fall är dock friskolorna de stora förlorarna, och har ingen del i att SCB:s policy har ändrats.

Fristående skolors berättigande och attraktionskraft består i att de kan prestera bättre. Betyg och genomströmning är ur deras perspektiv inte företagshemligheter, de är helt vitala fakta att få ut i offentligheten. Finns inga data om vad skolorna åstadkommer har elever och föräldrar svagare grunder för sina beslut och skattebetalarna ingen möjlighet att utvärdera verksamheten. När statistiken inte finns tillgänglig kan inte Skolinspektionen rikta in sin inspektion på ett vettigt sätt.

Kritiken bör inte riktas mot myndigheterna, som efter bästa förstånd tillämpar gällande regler. Statistiska centralbyråns resonemang om att det finns en risk för ekonomisk skada för enskilda företag om man visar betyg och genomströmningstid på skolnivå kan tyckas lite fyrkantigt, men är inte orimligt utifrån lagstiftningen. Man lämnar inte ut uppgifter om andra företag som har samlats in för statistiska syften.

Inte heller är det rimligt att misstänka något slags mörkläggningsaktivism hos domstolarna, vare sig kammarrätten som gick på SCB:s linje eller Högsta förvaltningsdomstolen som valde att inte pröva frågan.

Snarare är frågan varför lagstiftarna trots betydelsen av konkurrens i det svenska skolsystemet inte har sett till att konkurrensens förutsättning, fri information, finns. Även om det pågår en ständig debatt om friskolor borde alla kunna enas om att fristående skolor inte är näringsidkare som vilka som helst.