Fri journalistik är värd sitt pris
På fredagen begravdes den tidigare mångårige chefredaktören vid Barometern, Olle Westin, i Kalmar domkyrka.
I minnesord och tal har hans betydelse för Barometern och Kalmars utveckling med rätta betonats. Och kommunfullmäktiges ordförande Roger Kaliff, satte in det publicistiska engagemanget i ett större perspektiv. Kaliff betonade pressfrihetens och det fria ordets betydelse, i Kalmar och i världen och exemplifierade med den dystra utvecklingen på andra sidan Östersjön i Polen.
Samtidigt meddelade den norska Nobelkommittén att årets fredspris går till två journalister. Så hyllades alla skribenter som i går och i dag kallats i ordets tjänst. För att arbeta enligt devisen ”Vi kan inte tiga om vad vi sett eller hört”, som det står skrivet. Det gör journalister världen över - trots att villkoren för pressen försämrats i många länder.
När Nobels fredspris delas mellan Maria Ressa från Filippinerna och Dmitrij Muratov Ryssland får det direkt betydelse för den ryska självständiga tidningen Novaja Gazeta och för den fristående sajten Rapler i Manilla. Priset garanterar inte säkerheten för journalisterna. Det kommer inte att leda till någon helomvändning från presidenterna Putins eller Dutertes sida när det gäller synen på oberoende medier. Men uppmärksamheten sätter redaktionerna i ett internationellt ljus. Uppmärksamheten försvårar repressiva åtgärderna mot tidningarna.
Om tidigare pris till aktiva aktörer i backspegelns setts som misslyckanden lär detta pris inte ångras. Medierna i fråga har funnits under flera år. De har överlevt, trots påtryckningarna och hoten.
”Demokratin, ägande rätten och pressfriheten tas alldeles för ofta som givna. Vi är ovana att förklara varför pressfriheten är så avgörande. Varför journalistiken skapar bättre samhällen.”
Demokratin, ägande rätten och pressfriheten tas alldeles för ofta som givna. Vi är ovana att förklara varför pressfriheten är så avgörande. Varför journalistiken skapar bättre samhällen.
En annan nobelpristagare, indiern Amartya Sen som fick ekonomipriset, föregrep i en tid när journalistiken tyckets vara mindre hotad diskussionen. Han visade dels att två demokratier aldrig gått i krig med varandra. Men han slog också fast att demokratier med pressfrihet aldrig drabbats av svält. Varför? Sen pekade på att i en demokrati är en svält alltid en katastrof för makten även om bara 10 procent drabbas. Men han visade också att pressens rapportering skapar kännedom om händelser. I det ligger i sig en dimension av säkerhet eftersom en katastrof inte därmed kan döljas. Fria medier ger dessutom utsatta en röst. Och i en fri press odlas också goda normer och värden.
Pressforskningen har plöjt nya fåror sedan dess. I dag pekar amerikanska studier på att tidningsdöden i USA förstärkt polariseringen och bidragit till ökad korruption.
När inga reportrar granskar offentliga myndigheter försvinner kvitton och handlingar. Bevakas inte lokala politiker med plats i riksdagen tenderar de också att bli mindre intresserade av väljarna. Polariseringen ökar. Och med färre redaktioner är det allt färre som känner en journalist. Det möjliggör negativa stereotyper och förminskanden av en yrkeskår vilket leder till att färre litar på tidningarnas nyheter. Och fastnar i bubblan.
Roger Kaliff lyfte fram lokaltidningens betydelse för samhälle och demokrati. Och bakom redaktioner och medieföretag står alltid människor. De som fattar beslut om innehåll. De som avslöjar kriminella gäng. De som bildar på kultursidor.
Vi minns chefredaktörer som förkroppsligat det ansvariga utgivarskapet.
Och vi hyllar dem som visar att pennan kan vara starkare än svärdet.