Fredriksskans fokus bör ligga på bostäder, inte arena
Den som följder diskussionen om Kalmar kommuns engagemang i nybyggen får lätt en känsla av att ha hamnat i det gamla Rom. Men de storstilade planerna på ett nytt Kolosseum ska numera skapas i betong och stålrör. Syftet är dock detsamma – ett monument.
Man kan för det första undra varför Kalmar kommun ska vara så engagerad i vissa sporter men inte i andra. Är det rimligt att satsa pengar på storstilade planer för ett slags sporter, när andra – ridning, orientering, skidåkning – får stå utan? Ska pengar fördelas till fritidsaktiviteter efter den grad av politiskt inflytande idrotternas företrädare lyckas mobilisera? För det kan väl inte vara så att arenaidrotter ger bättre folkhälsa än andra friluftsaktiviteter?
Och man kan för det andra undra varför grundperspektivet just ska vara idrott när nu användningen av Fredriksskansområdet ska omprövas. Finns det inga andra intressen att uppmärksamma när Kalmar gör sina markplaner?
I tidningens perspektiv borde huvudperspektivet när nya planer för Fredriksskans görs i stället vara bostäder. Varhelst förslag kommer om nya strandnära hus möts de av protester – stolpvillorna på udden ned mot Stensö och husen på Lindö är två exempel. Det finns många skäl varför det kommer att finnas efterfrågan på nytt attraktivt boende. Inte minst från alla dem, som gärna skulle vilja flytta ut ur sina numera alltför stora villor. Vilket som en följdverkan skulle ge ett ökat utbud av småhus och därmed attraktiva priser för hitflyttande familjer.
Fredriksskans har alla möjligheter att bli ett nytt attraktivt bostadsområde, med nära till centrum, god miljö och sjökontakt åt många. Inga kan rimligen anföra naturskyddsperspektiv på att området förtätas. Utnyttja det tillfället!
Det finns ytterligare en synpunkt som bör betonas. Det finns i Kalmar kommun en stark tendens till ”trolla med knäna”-uppgörelser. Exploateringsmöjligheter byts mot åtaganden, det ena området mot det andra. Ska utnyttjandet av Fredriksskans verkligen ges hållbar grund, måste spelet före ske med öppna kort. Öppna anbudsförfaranden, inga korskopplade krav, inga byten av äpplen mot päron. Utan var uppgörelse för sig, till marknadspriser och utan konsekvensåtaganden.
Först då vet vi medborgare att vi får ut mesta möjliga för våra skattemedel.