GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Freda kyrkan från partierna

Låt inte kyrkovalet återigen bli ett genrep inför riksdagsvalet – det är dags för riksdagspartierna att lämna kyrkan ifred.
Ledare • Publicerad 27 juli 2021 • Uppdaterad 27 juli 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Vad har politiska partier med religiösa samfund att göra?
Vad har politiska partier med religiösa samfund att göra?
Foto: Mats Holmertz

Om nästan två månader är det åter dags för Sveriges mest underbevakade demokratiska val. 2021 års kyrkoval närmar sig, som hålls 19 september. Och inom kyrkliga led visas tecken på att man är trött på det partipolitiska grepp om makten som lever kvar trots att kyrkan sedan millennieskiftet officiellt är fri från staten.

I april var det nuvarande ärkebiskopen Antje Jackélen som gick ut offentligt och påtalade det otidsenliga med dagens system. Och under måndagen gick ytterligare ett tungt namn, ärkebiskop emeritus Gunnar Weman, ut i den kristna tidningen Dagen och riktade ännu skarpare kritik än sin efterträdare då han direkt uppmanade de politiska partierna att lämna kyrkan ifred.

Det debatteras återkommande bland opinionsbildare om hur kyrkosamfunden i Sverige tar tydlig partipolitisk ställning, när ledande prelater gör utspel i dagsaktuella politiska frågor. Men diskussionen om partiernas petande i kyrkan är inte alls lika levande.

De senaste åren har det uppmärksammats hur Svenska kyrkan under ett par decennier präglats av 68-vänstern, något som inte minst framförts av idéhistorikern Johan Sundeen i boken ”68-kyrkan: svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989” som efter fyra år fortfarande återkommande går i nytryck – frågan om kyrkan och politiken är uppenbarligen en het sådan.

Just vänsterns inflytande över kyrkan avfärdas ibland som en överdrift. Men faktum är att socialdemokrater själva inte är främmande för att lyfta fram hur socialdemokratin påverkat kyrkans utveckling under 1900-talet. Skribenten Jesper Bengtsson, med bakgrund inom bland annat SSU och som ledarskribent på oberoende socialdemokratiska Aftonbladet, lyfter fram detsamma i sin bok ”Reformismens väg – om socialdemokratin och kyrkan”.

”Allt i livet behöver inte politiseras. Samhället mår bra av fredade zoner som ej utgör arenor för ideologisk konflikt.”

Kyrkans politiska engagemang och politiska partiers delaktighet i styret av kyrkan är förvisso olika saker, men det finns samband dem emellan. Båda fenomenen har också sina problematiska aspekter sett till demokratiska tankar om åtskillnad mellan kyrka och stat, men även sådant som hur medlemmar i ett samfund ska känna sig välkomna om kyrkolivet får en för tydlig politisk märkning.

Mycket talar för att årets kyrkoval som vanligt åtminstone för vissa partier blir en nedslående generalrepetition inför det kommande riksdagsvalet; en uppvisning i hur partier använder kyrkan som en arena eller ett verktyg för rikspolitisk debatt. Om det så är socialdemokrater och centerpartister som skriker sig hesa om hotet från den diffusa gruppen ”högerkonservativa”, eller Sverigedemokrater som under inspiration från Socialdemokraterna lärt sig betydelsen av att styra och ställa i kyrkan.

Man kan med rätta fråga sig hur det hade sett ut om partier försökte sig på att gå in och styra andra föreningar och samfund. I Svenska kyrkans fall tycks det accepteras bara eftersom det funkat så tidigare; men situationen är idag helt annorlunda när samfundet inte längre är en statskyrka.

Allt i livet behöver inte politiseras. Samhället mår bra av fredade zoner som ej utgör arenor för ideologisk konflikt. Det bästa vore att de tre kvarvarande riksdagspartierna i Svenska kyrkan följde exemplet från övriga partier och lät kyrkan avgöra sitt egna öde. Tiden då kyrkans styre var en fråga om duster mellan höger och vänster är förbi. Demokratiska val i kyrkan kan genomföras utan att sätta en sekulär partipolitisk prägel på det hela.

Thomas Hermansson

Thomas HermanssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.