Från papperstiger till intressegemenskap
Nordiska ministerrådet har gjort en minst sagt modig rekrytering i den danske folketingsledamoten Karen Ellemann från liberala Venstre som tillträder som generalsekreterare vid årsskiftet.
2013 sågade hon ministerrådets verksamhet:
”Vad är skillnaden på en kamel och Nordiska ministerrådet? En kamel kan leka i 14 dagar utan mat och dryck, medan ministerrådet kan äta och dricka i 14 dagar utan att uträtta något nämnvärt.”
Den danska frispråkigheten stannade inte där. Ministerrådet som är de nordiska regeringarnas samarbetsorgan ansågs vara ”Nordens dyraste kaffeklubb” och ”Nordens papperstiger nummer ett”.
Det går dock att se på Ellemanns tidigare kritik som ett uttryck för en bredare danska kritik mot en kanske svensk-norsk uppfattning om hur det nordiska samarbetet ska bedrivas.
Det nordiska rådets administration må ligga i Köpenhamn, men i samarbetet har den danska entusiasmen många gånger lyst med sin frånvaro. Danmark är det enda nordiska land som är både medlem i EU och Nato. Lägg därtill att den transatlantiska länken betonats - fram till idag - genom att landet stått utanför EU:s försvarssamarbete. Säkerhetspolitiskt har perspektivet varit riktat mot USA och Storbritannien. Så sett har inställningen till den nordiska dimensionen varit något sval. Fast Ellemann vände sig inte emot samarbetet i sig utan hävdade att det inte gav någon politisk pay-off.
Föreställningen om samarbetet som en middagsklubb illustrerar dock väl att de ursprungliga motiven för organisationen var att stärka den nordiska identiteten. Samtalen var viktigare än besluten. Kulturpriset och nordisk forskning symboliserar fortfarande denna hörnpelare i samarbetet.
Med åren fick samarbetet en mer ideologisk dimension. Den nordiska välfärdsmodellens särart betonades och de svenska socialdemokraterna har för övrigt sökt varumärkesskydda det ordet. Här finns också målsättningen om världens mest integrerade region.
Motiven identitet och ideologi är inte oviktiga, men räcker inte för att hålla igång en stor apparat med årliga sessioner, återkommande ministermöten och en relativt stor administration.
”Efter identitet och ideologi vill nu alltfler lägga till intressegemenskap.”
Efter identitet och ideologi vill nu alltfler lägga till intressegemenskap som motiv för samarbetet. I det geopolitiska av makt präglade internationella spelet behöver de nordiska länderna varandra för att nå gynnsamma resultat i förhandlingar. Det gäller samordning i FN, men också allianser i EU.
Tillsättningen av en så hård kritiker som Karen Ellemann vittnar inte bara om att det är högt i tak inom det Nordiska ministerrådet utan signalerar även en vilja att förändra samarbetets kärna som sträcker sig betydligt längre än till kaffebufféernas och menyernas utformning.
