Frågetecknen kvarstår om den nya pandemilagen
L6 är den magiska förkortningen för grundlagsenheten på Justitiedepartementet. Den har en alldeles särskilt stark ställning i Sverige inte minst eftersom rättschefer från regeringskansliet inte sällan blir domare i Högsta domstolen. Och den har i den juridiska doktrinen omnämnts som något av en informell väktare av grundlagen. Resultatet av dess granskning av regeringens lagförslag blir dock aldrig publicerad.
Frågan är hur det interna spelet sett ut när regeringen nu presenterat en pandemilag. I det första förslaget föreslogs att stora inskränkningar av medborgerliga fri och rättigheter skulle prövas av riksdagen efter först fyra veckor. Dessutom skulle lagen gälla ett år, trots att vaccineringen av befolkningen rimligen är klar betydligt tidigare.
Regeringen var närmast tondöv mot tidigare invändningar från juridisk expertis och kan inte ha blivit förvånad över att tunga remissinstanser gick mycket långt i sin kritik mot utkastet till lag. Oppositionen ledd av Moderaterna med ny rekryterade jurister på sitt riksdagskansli tog stort ansvar och formulerade när det gällde den tillfälliga vårens tillfälliga hållbara lösningar på detaljer.
I det förslag som presenterades på måndagen har regeringen backat rejält från ursprungsutkastet. Lagen ska gälla en kortare tid. Beslut ska kunna prövas av riksdagen inom två veckor. Samtidigt återstår frågetecken. Myndigheter som länsstyrelsen får stora befogenheter. Frågan är om det där finns den tillräckliga rättsliga kompetens som lagen förutsätter?
En annan fråga är om grundlagsenheten blivit mer politisk lojal och defensiv eller om den under denna regeringsperiod kommit att väga allt lättare.
