Fortsatt utanför
Berget födde en råtta, skriver ekonomen och tidigare folkpartisten Mauricio Rojas om partiets arbete mot utanförskap.
Mot slutet av Perssonepoken larmade FP med all rätt för ett "katastrofalt integrationsfiasko". Fiaskot illustrerades med hjälp av Utanförskapets karta, en sammanställning av statistik över sysselsättning, skolresultat och valdeltagande. 2006 räknade man till hela 156 bostadsområden med låg sysselsättning, dåliga skolresultat och lågt valdeltagande.
Nu har inte mindre än två uppdateringar av utanförskapsstatistiken gjorts: en av Folkpartiet självt, och en av ekonomen Tino Sanandaji för tankesmedjan Den nya välfärdens räkning. Något förvirrande gör båda anspråk på att ha använt samma metod som 2006 och därmed ge jämförbara resultat, trots att resultaten inte alls är samma. Folkpartiet kommer fram till att utanförskapsområdena är lika många nu som 2006, Sanandaji till att de har blivit fler: 186.
Men ingen hävdar att utvecklingen har brutits. Det är inte färre som bor i utanförskapsområden i dag än 2006, sysselsättningsgapet mellan utanförskapsområden och riket har ökat och i skolan har resultaten försämrats ytterligare. I utanförskapsområdena var det 42,3 procent av niondeklassarna som gick ut skolan utan godkända betyg i alla ämnen läsåret 2012/2013.
Man ska komma ihåg att det inte bara handlar om miljonprogramsområdena i storstäderna. Utanförskapsområden, enligt FP:s definition, finns också i Kalmar (Norrliden Östra). Även Nybro 3 definieras som ett utanförskapsområde.
Visst finns förklaringar till det fortsatta utanförskapet. Perioden präglats av lågkonjunktur, och dessutom har faktiskt alla partier utom ett varit ense om att en generös invandringspolitik ska råda. Och utanförskapet är i ökande utsträckning kopplat till invandring. Endast 25 procent av dem som bor i utanförskapsområden är inrikesfödda av två inrikesfödda föräldrar.
Men de svenskar som efter Europavalet vältrar sig i sin egen humanistiska förträfflighet kunde gärna fundera över vad utanförskapet egentligen säger, hur det prioriteras och hur det angrips. Sverige har större sysselsättningsgap mellan svenskfödda och utrikesfödda än både Danmark och Frankrike. Detta borde upplevas som betydligt mer besvärande än vad som i dag är fallet.
Som ekonomen Andreas Bergh påpekar är partiernas vanligaste förslag att höja utbildningsnivån och att bekämpa rasismen, trots att Sverige inte i dag utmärker sig negativt i någotdera avseendet. Mer radikala tankar — en arbetsmarknad för outsiders likaväl som för insiders, till exempel — lyser däremot med sin frånvaro. Och därmed förblir sannolikheten låg att framtida utanförskapskartor kommer att visa en ljusare bild.
