Försvara demokratin mot det gröna hotet

Den demokratiska vägen avfärdas alltså. Det är våld i organiserad skara som ska omdana samhället. Inte mot människor förtydligar Malm. Men den tänder gnistan får också ta ansvar fört hur elden sprider sig. Vad händer med den som ska skydda egen eller andras egendom mot extremisters så kallat rättfärdiga våld? Sin fordon, sitt jordbruk eller sin industri?

Och den som öppnar för våld i ett avseende i ett samhälle får svårt att förklara varför andra grupper inte ska få bruka våld för att nå sina politiska mål. Säkerhetsexperter har tidigare varnat för att en allt mer radikal miljöaktivism ska spåra ur till miljöterrorism.

Budskapet om det rätta våldet i klimatets namn växer emellertid inte fram i något vakuum. Tilltron till det demokratiska folkstyret är på avtagande inom delar av den gröna rörelsen.

Inte bara i dess yttre kanter. Lanserande av ett begrepp som klimatnödläge indikerar att demokratins normala spelregler är otillräckliga. Oppositionen ska inte trilskas. beredningsprocesser ska förkortas. En tung MP-politiker som europaparlamentarikern Pär Holmgren har tidigare förklarat att de allmänna valen framstår som ett problem i klimatarbetet. Andra har visat sin uppskattning för filosofen Torbjörn Tännsjös tankar om en global despoti för att rädda klimatet.

Men det går inte att just undantag beslut som påverkar klimatet från en demokratisk dagordning. Den som pläderar för att demokratin ska försvagas in klimatpolitiken vänder sig mot hela det demokratiska systemet.

Därför vänder sig också den som förespråkar våld som politisk metod mot hela rättsstaten, demokratin och tanken på alla människors lika värde.

Demokratikritiken påminner närmast om högerns kritik mot den allmänna rösträtten under tidigt 1900-tal. Folket vet inte sitt eget bästa. Eliten skulle styra över undersåtarna.

För miljön och klimatet är denna teoribildning förödande. Den stärker också legitimiteten för antidemokratiska argument från andra politiska grupperingar. Toleransen för våld kan öka och tilltron till demokratiska procedurer försvagas.

Men demokrati är mer än en beslutsprocess. I den liberala demokratin ingår också exempelvis samhällsinstitutioner med viss autonomi - myndigheter och domstolar - liksom en fri och granskande press.

Den maktkoncentration till regeringen som är bruklig där folkstyret försvagas undergräver förvaltningens och experternas auktoritet och beslutsutrymme. Utan beredningsprocesser försvagas underlagen och besluten blir helt enkelt sämre. Utan en fri press upphör granskning och den debatt som för politiken framåt. Och med försvagad demokrati och ökat våld upphör möjligheterna att förankra miljöpolitiken i väljarkåren.

Det brukar med rätta upprepas att centrala värden som demokrati, rättsstat och äganderätt ständigt måste försvaras mot alla hot. Det är lätt att glömma bort hur viktig demokratin är och hur svårt det var att få den på plats en gång i tiden. Tas folkstyret eller individuella fria rättigheter för givna kommer de att vittra sönder. Och med sönderfallet får just denna ödesdigra demokratikritik luft.