Första maj retoriken som politik
Det finns olika berättelser om den svenska socialdemokratin. En story understryker hur partiet drivit igenom reformer, sanerats statsfinanser och i regeringsställning värnat pragmatism. Detta parti värnar försvaret, förde Sverige in i EU och betonar folkrörelsens roll.
Så finns berättelsen om det radikala partiet som hoppades på löntagarfonder, expanderade den offentliga sektorn och skatterna till världens högsta och som gärna petar i människors livsstilsval.
I alla partier finns olika konstellationer som strävar efter intern makt. Varje parti har också sina parenteser som bryter med kontinuiteten. Håkan Juholt var något så ovanligt som partivänsterns ledare. Stefan Löfven tillhör en mitteninriktad grupp, som var för EU, för euron och länge för kärnkraften.
Men vad händer nu efter det att partiet kompromissat om Januariöverenskommelse och drivit igenom bland annat ett avskaffande av värnskatten som annars hade beskrivits som en nationell katastrof?
Kraven på LO och flera tunga distrikt på skattehöjningar vittnar om att partivänstern är mer organiserad än tidigare. Den delen av arbetarrörelsen har format tankesmedjor och nättidningar. Och den åtnjuter framgångar när partiets Fördelningspolitiska grupp häromdagen presenterade sin rapport.
Förslagen tonas ned som just ett underlag. Men med tanke på att gruppens letts av finansminister Magdalena Andersson och har en representation från centrala distrikt och LO väger den mycket tungt inför det valår som snart är här.
Miljonärsskatten och den högre skatten på individuellt sparande som diskuteras är blott små delar av en betydligt större helhet.
Att förändringen av a-kassan som beskrivits som tillfällig föreslås bli permanent och att den ska ”förstärkas” kommer möjligen inte som någon överraskning.
Däremot föreslås en större förändring av pensionssystemet där kopplingen mellan lön och pension försvagas rejält. Pensionstillägg ska stärkas och personer med lägre löner menar utredningen kan få högre pensioner genom att en större del av deras sociala avgifter går till pensionssystemet. Det får således en än starkare omfördelande effekt än i dag. Talet om att pension är uppskjuten lön är idag också helt borta.
När det gäller välfärdssektorn fastnar gruppen likt Moderaterna tidigare i form och driftsfrågor istället för att diskutera innehåll och kunskaper. Välfärdsföretagens vinstmöjligheter ska beskäras kraftigt och friskolor ska bland annat inte kunna säljas utan att kommuner får rätt att först köpa dem. Och på bostadssidan väntar stora inskränkningar av det kommunala självstyret. Kommunerna ska få ”rekommendationer” av staten angående hur många bostäder - det vill säga hyreslägenheter - som ska byggas. De som inte följer direktiven från centralmakten ska bestraffas med viten. Det kommunala självstyret blir en chimär.
”Det blir också familjernas - eftersom hela föräldraförsäkringen föreslås kvoteras – eller som det heter med nyspråket individualiseras.”
Det blir också familjernas - eftersom hela föräldraförsäkringen föreslås kvoteras – eller som det heter med nyspråket individualiseras.
Så här låter Socialdemokraterna ibland i opposition. På första maj är flaggorna som rödast. Och då förenas den radikala samhällskritiken med ett budskap av statsbärande.
En gång präglades framtidsprogram av egenmakt . Löfven har understrukit ”gör sin plikt - kräv din rätt”. Det är en annan väg till det goda samhället, det är en annan väg till att lyfta resurssvaga grupper än den vänstersväng som nu föreslås.
