Förändringens vindar börjar blåsa
Det jämna opinionsläget mellan blocken i svensk politik fortsätter. Men gapet mellan de rödgröna – om man även räknar med Centerpartiet – med 51,1 procents stöd och den moderatledda oppositionen på 46,9 procent har ökat något.
Socialdemokraterna brukar dock göra bra ifrån sig i SCB:s mätning. Ett antal faktorer har också gynnat partiet i år. Valet av Magdalena Andersson som ny partiledare och sedan statsminister har efter Stefan Löfven upplevts som en frisk fläkt, samtidigt som det faktum att Andersson blev Sveriges första kvinnliga statsminister gjort sitt. Att Socialdemokraterna dessutom har befriats från sänket Miljöpartiet har minskat sårbarheten.
Det finns även en viss kriseffekt i samband med det exceptionella världsläget. Liksom stödet för regeringen ökade i början av pandemin får Socialdemokraterna ett visst stöd på grund av det oroliga omvärldsläget i och med Rysslands krig i Ukraina. Lägg till detta de omsvängningar partiet gjort under våren, som ansökan om Natomedlemskap. Om Socialdemokraterna talat om ”Putinpriser” kan man här tala om ”Putinsiffror”. Men det är snarare Sverige man sluter upp bakom, mer än det enskilda parti som råkar sitta i regering. I takt med att valrörelsen närmar sig kan mycket ändras på denna front.
Därtill har partiet undvikit att driva någon större socialdemokratisk reformagenda som kunnat väcka väljarnas anstöt. Istället har man snarare lärt sig av Löfvens misstag: det går bättre ju mindre väsen man gör.
Intressant nog är det dock bara Socialdemokraterna som har ökat av de rödgröna. Övriga har minskat. Mycket av socialdemokratins ökning beror på kannibalisering av de andra partierna, främst Centern och Vänsterpartiet.
”För regeringsskifte kommer det inte räcka med att vara framgångsrik i vissa enskilda politikområden; det kommer behövas en vision för Sverige.”
För den moderatledda oppositionen är det annorlunda. Moderaterna har minskat med 1,4 procentenheter sedan förra året, men trenden sedan valresultatet 2018 är fortfarande en ökning. Det saknas inte sakpolitiska framgångar där man drivit regeringen framför sig på områden som försvaret, kärnkraft, Nato och kriminalitet. Men för regeringsskifte kommer det inte räcka med att vara framgångsrik i vissa enskilda politikområden; det kommer behövas en vision för Sverige som väljarna kan ta till sig.
Både Kristdemokraterna och Liberalerna har ökat sedan förra året. För det senare partiet är det en viktig framgång med tanke på hur lågt man legat i opinionen – och en viktigt kontrast till Miljöpartiet vars minskning fortsätter. Håller denna trend i sig – och Liberalerna blir kvar i riksdagen medan Miljöpartiet ramlar ut – kommer det få stor betydelse. Anmärkningsvärt är också att Centerns tillbakagång bekräftas, med siffror på 6,7 procent. Drömmen om att bilda en mittenregering ter sig alltmer avlägsen.
Det är också betydelsefullt att Sverigedemokraterna är fortsatt mindre än Moderaterna och även har backat mer i opinionen. Ett viktigt styrkeförhållande inför valet; att Moderaterna är störst stärker den moderatledda oppositionens trovärdighet.
Även om siffrorna just nu alltså väger över för de rödgrönas fördel pekar trenderna till den moderatledda oppositionens fördel. Och det är värt att lägga märke till att siffrorna för Moderaternas regeringsunderlag ligger på nästan 47 procent. Betydligt högre än de senaste valen. Senast man hade högre stöd i SCB:s mätning inför ett riksdagsval var när Alliansen vann sin första seger 2006. Då låg regeringsunderlagets siffror på 49 procent. Så sakteliga börjar förändringens vindar blåsa.
