Folkpartiet går före om arbetsrätten

Initiativet är lovvärt även om delar av förslaget lämnar en del i övrigt att önska. Välkommet är förslaget om att modernisera och liberalisera arbetsrätten. Las innebar redan från början ett avsteg från den svenska modellen där arbetsmarknadens parter gjorde upp utan politikens inblandning.

Las var en manifestation av den politiska klåfingrighet som kännetecknade hela Palmes regeringsinnehav och framstår i dag som en urmodig rest från ett förflutet som ingen önskar tillbaka. I dag skapar regelverket en ohållbar situation där anställningstid premieras framför kompetens och där unga och nyinflyttade drabbas hårdast.

Mindre önskvärt är det föreslagna statliga övertagandet av arbetslöshetsförsäkringen. Enligt Folkpartiet ska alla svenska löntagare tvingas in i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, med enhetliga avgifter. Resonemanget är att den eventuella trygghet som försvinner vid uppluckringen av Las kompenseras med det nya obligatoriska a-kassesystemet. Det är dock besynnerligt att ett parti som kallar sig liberalt vill tvinga på löntagarna en centraliserad försäkringslösning.

Det är inte bara partistyrelsen som står för utspelen på Folkpartiets dag. Carl B Hamilton gick ut med förslaget om att allianspartierna borde slås samman till ett parti inför valet 2018, något som emellertid inte verkar omfamnas av partiledningen. Att M och KD skulle vilja gå samman med övriga partier känns föga sannolikt. En sammanslagning av FP och C vore rimligare då båda partierna gör anspråk på att vara det liberala alternativet i svensk politik.

Desto mer anmärkningsvärt är Liberala ungdomsförbundets förslag på Expressens debattsida om partiledarbyte. I stället för Jan Björklund vill Luf se EU-minister Birgitta Ohlsson. Ohlsson har lyskraft, men ur ett liberalt perspektiv vore det ett steg tillbaka att välja en partiledare som vill lägga sig i hur svenska familjer fördelar sin föräldraledighet.

LAJ