Annons

Folkomröstning förutsätter folkstyre

Återigen demonstreras hur systemet med folkinitierade omröstningar inte blivit den tilltänkta succén för den lokala demokratin.
Ledare • Publicerad 10 november 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Den senaste skådeplatsen där folkomröstningsverktyget testades.
Den senaste skådeplatsen där folkomröstningsverktyget testades.Foto: Roger Carlsson

Det blev onekligen en spännande folkomröstning i söndags gällande äldreboendenas vara eller icke vara i Misterhult i Oskarshamns kommun. Efter en rösträkning där nejsidan en stund såg ut att gå segrande ur striden landade resultatet till sist i en framgång för jasidan.

Om det konkret blir som tänkt återstår förstås att se. Finansieringen måste lösas, likaså anställning av personal och översyn av lokalerna. En mindre angenäm uppgift för den styrande S/M-majoriteten som hamnar i den märkliga situationen att driva politik man egentligen ej tror på.

Annons

För de engagerade medborgare som drivit frågan går det inte att känna annat än respekt. Det underliggande motivet – möjligheten för äldre att bo kvar i sin hembygd – torde väcka sympati även hos den mest kallhjärtade, oavsett åsikt i sakfrågan.

Att en del därför också reagerade med en viss förvåning eller besvikelse över det låga valdeltagandet är inte så förvånande. Inte ens en tredjedel av de röstberättigade gjorde sina stämmor hörda. Det kan jämföras med valdeltagandet i kommunalvalet 2018, då drygt 85 procent gick till valurnorna.

Förvisso brukar inte lokala folkomröstningar karaktäriseras av att man går ur huse. Lågt valdeltagande är tvärtom vanligt.

”Se där något som är värt att reflektera över under detta sekeljubileum för den allmänna rösträtten.”

Det sätter fingret på det problematiska med det kommunala folkomröstningsinstitutet. Ett av den liberala demokratins främsta kännetecken är folkets deltagande i den politiska beslutsprocessen i form av allmänna val. Något som undermineras av ett lågt valdeltagande. Vid ett alltför lågt deltagande öppnar det för kritik och ifrågasättanden om valets demokratiska legitimitet.

Paradoxalt nog innebär det att den direktdemokratiska ordningen med lokala folkomröstningar till följd av folkinitiativ, som infördes av lagstiftarna i det välmenande syftet att stärka den lokala demokratin, snarare kan sägas försvaga den.

På grund av låga valdeltaganden kan engagerade grupper dessutom få oproportionerligt stora genomslag. För de som brinner för en enskild fråga är motivationen stor att masa sig iväg till röststugan; övriga har inte samma incitament.

Sammantaget är det värt att ställa sig frågan när folkomröstningar egentligen kan vara till den nytta som det var tänkt. Den representativa demokratin har styrkor och fördelar som inte alltid får det erkännande som förtjänas, i en tid där politikerföraktet växer. För dess kritiker kan olika former av direktdemokratiskt inflytande förefalla attraktivt, men man missar lätt svagheterna och riskerna som medföljer. Se där något som är värt att reflektera över under detta sekeljubileum för den allmänna rösträtten.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons