Folkbildningens frihet är i fara
Omfattande fusk och anklagelser om stöd till antisemitism och extremism skakar just nu den svenska folkbildningen.
Terrorexperten Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan avslöjade nyligen tillsammans med kollegan Peder Hyllengren och biträdande professorn vid Malmö universitet, Aje Carlbom, hur det muslimska studieförbundet Ibn Rushds lokala medlemsorganisationer bjudit antisemitiska hatpredikanter på ytterst skattebetalarnas bekostnad.
I samma veva uppmärksammades ett systematiskt fusk vid Järvafältet i Stockholm där flera hundratusen (!) timmar falskeligen registrerats i studiecirklar. En tredjedel av cirklarna i hela Stockholms län var påhittade visade det sig. Brottsligheten har nått in i en av de institutioner som vanligen förknippas med Sveriges modernisering. De organisationer som fått pengar för att stärka demokrati och föra bildningstraditioner vidare förmedlar istället på sina håll rasism och samhällsomstörtning.
Folkbildningsrådet som styr anslagen berättar nu att det rör sig bland annat om kriminella nätverk som tagit sig in i verksamheten för att komma åt statsbidragen.
I ett Sverige präglat av kontroll och styrning och misstänksamhet mot ideella eller privata utförare i välfärden har folkbildningen varit en egen blomstrande sfär. Folkhögskolorna regleras på det hela taget inte i lag. Folkbildningsrådet är ingen myndighet utan en förening som administrerar ett statligt anslag. Allt har baserats på tillit mellan stat och organisationer. Och på utgångspunkten att staten ska ge huvudmännen stor frihet för att energin och idérikedomen i civilsamhället ska tillvaratas bredare. Det var ju också där som bildningsideal en gång formulerades.
Denna öppenhet och tillit till studiecirkelledare och föreningsaktiva gör rörelsen till en tacksam måltavla för extremisters och kriminellas engagemang som lockas av snabba pengar och makt. Ageras det inte nu faller legitimiteten för en traditionell institution som bidragit till valfrihet, pluralism och mångfald i hela Sverige.
