Finanspolitiska rådet ger goda råd
Den vanliga kritiken gällande regeringens elstöd är att det kom senare än det var utlovat. Utifrån det perspektivet är Finanspolitiska rådets hårda kritik mot att elstödet är för omfattande inte finansminister Elisabeth Svantessons största problem.
Inte för att rådets ord ska viftas bort och förminskas. Även rådet vänder sig mot att utbetalningarna sekretessbelagts i strid med svensk tradition och det vänder sig i sak mot offentliga priskompensationer som riskerar att leda till att hushållen förväntar sig ständigt nya kompensationer när priser höjs bortom det offentligas kontroll. Samtidigt som det efterlyser andra åtgärder måste det påpekas att stödet ju egentligen är en återbetalning av elkonsumenternas inbetalda flaskhalsavgifter till affärsverket Svenska kraftnät.
Det intressanta i rapport är emellertid vilka åtgärder som det Finanspolitiska rådet förordar att regeringen borde ha genomfört istället. Eller som därmed kan ingå i nästa budgetproposition.
När ekonomerna i rådet utvärderar regeringens finanspolitik nämns det förlängda bostadsbidraget till barnfamiljer som särskilt träffsäkert, något som kristdemokrater och liberaler drev igenom budgetförhandlingarna.
Men rådet efterlyser åtgärder som förbättrar ”tillväxtpotentialen”. Där understryks särskilt nya skattesänkningar för låginkomsttagare, en förbättrat matchning på arbetsmarknaden och främjande av energiproduktion.
Finansdepartementet sände nyligen ut ett förslag om sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare ut på remiss. Finanspolitiska rådet tycks redan ha gett det godkänt.
I valet mellan att först sänka skatter på arbete eller på ISK-sparande - får jobbskatteavdraget således grönt ljus. Liberalerna som driver på ISK-sänkningen hårt och fått den siffersatt i Tidöavtalet lär få vänta på att löftet ska infrias. Jobbskatteavdraget ter sig viktigare för arbete och välfärd och inkluderar en stor del av befolkningen i den ekonomiska politiken.
Förbättrad matchning på arbetsmarknaden, det vill säga att mixa samman arbetslösa med arbetsplatser, är ingen enkel process eftersom det också förutsätter krav på mobilitet - exempelvis när ekonomin växer snabbt i Västerbotten och Norrbotten. Finanspolitiska rådet ger ingen närmare vägledning, men omnämnandet av denna problematik vittnar om att rådet betraktar utmaningarna på arbetsmarknaden med samma ögon som regeringen. Och talet om främjandet av energiproduktion är en släng mot en energipolitik som länge handlade mer om politik än om energi.
Den från oppositionen som använder rapporten för att hugga till mot ministären gör därför något av ett självmål. Det är försiktiga reformer och skattesänkningar som efterlyses, inte någon omläggning av den ekonomiska politiken.
”Det är försiktiga reformer och skattesänkningar som efterlyses,”
Nuvarande oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) gillade aldrig kritiken från Finanspolitiska rådet. En av dess tidigare ordföranden, John Hassler, har berättat hur han blev utskälld av Andersson när hon var finansminister.
I opposition krävde istället nuvarande finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) att rådets resurser och befogenheter skulle stärkas.
Regeringen har nu chansen att visa att den tål kritiken från Finanspolitiska rådet och att den ser fristående granskare av den ekonomiska politiken som en tillgång. Vid sidan av en skattesänkning för låginkomsttagare vore det en billig och enkel åtgärd att lägga in i höstens budgetproposition.
