Fel program för SVT
De politiska turerna kring styrningen av public service-bolagen är minst sagt ologiska. Regeringen har låtit utreda om SVT, SR och UR ska skyddas i grundlagen - alltså utöver den yttrandefrihetsgrundlag som redan finns och som tryggar det fria ordet. Krafter inom public service-medierna driver på och frågan fungerar också som ett slagträ mot både verkliga och overkliga hot mot bolagen.
Begränsningarna av public service-bolagens självständighet i Central- och Östeuropa liksom av domstolarnas oberoende har öppnat för en välkommen debatt i Sverige om hur rågången ska se ut mellan regering å ena sidan och bland annat public service å andra sidan.
Ett viktigt steg för att markera Sveriges Televisions, Sveriges Radios och Utbildningsradions självständighet är att riksdagsledamöter inte längre får sitta i bolagens ägarstiftelse.
Men kraven på grundlagsskydd ter sig samtidigt minst sagt motsägelsefulla. Förespråkarna verkar nämligen inte ha några större problem med den kontrollmakt staten har över public service-bolagen. Grundlagsskyddet verkar handla om finansieringen.
När regeringen i fredags släppte propositionen om moderniserad radio och tv-lag synes där inga ambitioner om att stärka brandväggarna mellan den styrande makten och public service. Den granskningsnämnd som bland annat prövar om bolagen lever upp till saklighetskravet på programnivå ska även i fortsättningen utses av regeringen.
Granskningen fungerar. Men regler kan inte konstrueras bara för vackert väder. Legitimiteten skulle stärkas om exempelvis ledamöter utsågs också av Justitieombudsmannen och Sveriges Advokatsamfund, precis som när det gäller Mediernas etiknämnd.
Regeringen tar emellertid upp någon diskussion utan avfärdar av ”jävsskäl” att branschen ska tillsätta ledamöter. Med det argumentet skulle Sverige inte ha någon Arbetsdomstol där parterna utser domare. Att förändra granskningsnämndens sammansättning är inte att skapa någon stat i staten. Det är att öka respekten för besluten och för bolagens legitimitet.
Regeringens makt förblev i höstas också oinskränkt när det gäller den förhandskontroll som kan pröva om bolagens tjänster är förenliga med sändningstillståndet.
Regeringen som ingår sändningstillstånd är också sista instans i förhandskontrollen. Efter ett tillkännagivande i riksdagen om det olämpliga i konstruktionen lovade kulturminister Amanda Lind en översyn som ännu inte sett riksdagens bord.
Ett grundlagsskydd strider mot vår modell där politiken har ett friare utrymme att förverkliga folkviljan. Det inbjuder också till en strid om grundlagen. Men framför allt framstår det utvidgade konstitutionella skyddet som en chimär om de nuvarande relationerna mellan departement och public service av grundlagsförespråkarna framstår som om de vore en naturlag. Det verkar handla mer om att varna för en Centraleuropeisk utveckling än att på riktigt stärka public service-bolagens legitimitet.
Sveriges Radio och Sveriges Television är inte förtjänta av plakatpolitik. Varken från de public service-kritiker inom borgerligheten som fnyser åt värden som delade gemenskaper, kulturarv och kvalitativ journalistik eller från en vänster som gärna använder orden grundlagsskydd som ett slagträ i debatten mot den auktoritära populismen. Den som vill ge lyssnare och tittare public value stärker emellertid på en och samma gång både självständighet och granskning.
