Farligaste regimen vacklar
Han sade också, att det var dags att häva undantagstillståndet i landet. Det har funnits i 48 år. Men han hävdade också att landet var utsatt för en internationell komplott. De syrier som lockats med i den sammansvärjningen kommer att straffas hårt, sade presidenten.
Assads besked innehöll med andra ord både löften och hot. Omedelbart efter anförandet började protesterna och skottlossningen i kuststaden Lakatia. Demonstrationerna fortsatte också i staden Daraa. Där 60 personer har dödats sedan oroligheterna började i landet.
Fredagsbönen i Damaskus och de andra större städerna kommer att visa om presidenten har fått gehör för sin maning till tålamod. Han har under sina elva år vid makten framstått som modern och reformvänlig. Han har åtnjutit en betydande popularitet hemma och utomlands.
Men det är uppenbart att han nu utmanas av sin bror Maher al-Assad, som kontrollerar landets elittrupper och av sin svåger Ashef Shawkat, som är chef för den militära säkerhetstjänsten. De står bakom den hårda linjen mot demonstranterna. Liksom i flera andra länder är den politiska och ekonomiska makten koncentrerade till en korrupt elit.
Utgången av denna maktkamp i ledningen är av betydelse för hela regionen. Syrien har länge betraktat sig som den arabiska nationalismens bultande hjärta. Landet är arvfiende till grannen Israel. Under många år har Syrien agerat genom att ge stöd till de palestinska organisationerna Hizbollah i Libanon och Hamas i de palestinska områdena. Tillsammans med Iran har Syrien också stött försök att störa USA:s närvaro i Irak.
Om det folkliga missnöjet mot makten fortsätter att manifesteras redan under fredagen, rinner tiden ut för president Assad. Regimen kommer knappast att tveka att fortstätta använda våld mot ”komplottmakarna”.
1982 kväste hans far, presidenten Hafez al-Assad, ett uppror i staden Hamas. Tiotusentals människor miste livet.
Dagens president har ett ännu farligare alternativ att ta till. Han kan avleda uppmärksamheten från de inrikes oroligheterna genom att öka det militära trycket mot grannländerna Libanon eller Israel, förebärande att de har lagt sig i Syriens inre angelägenheter.
Upproren i de andra arabländerna har hittills inte spillt ut över det egna landets gränser.
AT