Extremisters international
På uppdrag av Center mot våldsbejakande extremism (CVE) vid Brottsförebyggande rådet (Brå) har Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier vid Försvarshögskolan tagit fram en rapport om de svenska extremistmiljöernas transnationella kopplingar. En studie som sätter fingret på trender som tidigare för Sveriges del varit förhållandevis outforskade.
Den radikala nationalismen, den autonoma vänstern, och islamismen i Sverige är inte statisk, utan utvecklas. Om islamisterna länge varit beroende av internationella band är det nu något som i än högre grad kommit att prägla även övriga extremistiska miljöer. Trender som måste beaktas vid bekämpandet av dem.
Det gäller allt från social gemenskap och ideologisk påverkan, till finansiering eller gemensamt deltagande i aktioner, som övningar, planerade attentat och deltagande i strid. Något som omformar extremistmiljöerna i Sverige, och i förlängningen även får konsekvenser för det svenska samhället. Kom ihåg Rysslandkopplingen till de män från Nordiska motståndsrörelsen som utförde ett bombattentat i Göteborg.
Såväl fysiska sammankomster – ofta kopplade till internationella konflikter som krigen i Irak, Syrien och Ukraina – som digitalt nätverkande spelar en avgörande roll för rörelsernas utveckling och förhöjande av deras förmåga.
Och digitaliseringen blir allt mer framträdande, samtidigt som mer och mer sker under krypterade former.
Det är uppenbart att exempelvis sociala plattformars ansvar att rensa bort våldsbejakande innehåll inte räcker för att skydda påverkansbara individer från extremistiska influenser. Dels kvarstår annat radikaliserande material, samtidigt som flytten till krypterade appar och dylikt försvårar upptäckt.
”För att motarbeta extremismens månghövdade hydra skulle det krävas en mångfald av åtgärder.”
För att motarbeta extremismens månghövdade hydra skulle det krävas en mångfald av åtgärder. Dels att där så är nödvändigt kunna läsa av krypterat material; att det är en framgångsrik metod har polisens arbete med Encrochat visat.
Men även möjligheten för berörda myndigheter att få en bättre insyn i internationell finansiering av extremistiska grupper; något som lämpligen kunde kombineras med förbättrad kontroll av statliga och kommunala bidrag för att förhindra bidragsfusk á la Ibn Rushd.
Till detta kan läggas annat, som sociala och preventiva åtgärder, avhopparverksamhet, men också – som rapporten nämner – sådant som mer samverkan mellan myndigheter på området och fler studier.
Därtill framstår värdet av de internationella samarbeten som annars kommit att bespottas alltmer de senaste åren inom ramen för allmän skepsis mot globalisering. En kamp mot internationella extremistiska miljöer kan inte Sverige vinna på egen hand.
När extremisterna blir alltmer digitala och internationella måste samhället anpassa sin strategi därefter.