Europas landsbygd säger nej
I USA använder man begreppet fly-over-states om de mer sparsamt befolkade jordbruks- och berg-delstaterna. Samma kan sägas om delar av centrala Europa. Länder med utvecklad jordbrukskapacitet där det är glest mellan storstäderna och som man sällan hör något från. Men på sistone har självbevarelsedriften gjort att de behöver ryta ifrån.
Under våren har Rådet gett Kommissionen order om att tänka om kring det politiska direktiv (SUR) som skulle göra det ännu svårare att få använda växtskydd. Man menar att i ljuset av den tuffa situationen som Europas livsmedelsproducenter befinner sig i, med kriget i Ukraina och en extremtorr och samtidigt översvämningsdrabbad försommar så behövs en paus. Målet om en ”hållbar användning av växtskyddsmedel” är på ett sätt behjärtansvärt, det håller många jordbrukare med om, men likt andra nya direktiv kring landsbygdens Europa blir effekten någon form av straff för att man producerar mat. Diskussionen om växtskyddsmedel kan lätt piskas upp till att handla om farliga kemikalier som gör människor sjuka, och visst finns det tråkiga exempel, men tillgång till växtskydd är ytterst en fråga om huruvida det går att producera mat eller inte påmånga platser.
Ett annat exempel som ledarsidan tidigare skrivit om är förordningen om naturrestaurering, som skulle innebära nedlagda jordbruk i många delar av Europa i syfte att göra markanvändningen ”mer naturlig”. Skogar ska bli våtmarker och produktiv jordbruksmark till bete. Men även här stöter man på patrull. Förslaget som fick bordläggas efter en vild debatt i miljöutskottet har nu helt stoppats efter hårt tryck från de som ytterst drabbas av detta: landsbygden.
Utan att ens vara den största utsläpparen i Europa har jord- och skogsbruket blivit EU:s syndabock som de olika ”gröna” europeiska partierna tävlar om att gå hårdast åt. Det finns cirka nio miljoner familjeägda jordbruksföretag inom EU, en siffra som stadigt minskar. Det är inte svårt att förstå varför. Holländska bönder, som länge prisats för att effektivt generera mat till hela unionen har blivit nästintill omyndigförklarade av EU som bestämt att de är de stora utsläpparna och påhejat av Bryssel pushar nu myndigheterna jordbrukarna att lämna sina gårdar.
I ljuset av krig och torka kräver nu 17 medlemsstater att få göra avsteg från förgröningsmålen i den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP. Men om politiken gång på gång visar att den inte håller för yttre tryck likt dessa så borde kanske ett mer grundläggande omtag göras.
Det blir svårare och svårare att ”flyga över” de Europeiska jord- och skogsbrukarna när ny politik utformas.