EU snubblar fram nästa steg

Tillväxt är bara en nödlösning. Denna vecka träffas EU:s stats- och regerings till ännu ett toppmöte.

Ledare • Publicerad 25 juni 2012

Mats Persson har skrivit en utmärkt bok om euronFoto:

Fokus ska flyttas från eurokrisen till skenbart kraftfulla (och dyrbara) åtgärder för att kommendera fram mer tillväxt i medlemsländerna.

EU:s ledare brukar göra så. De lämnar ett olöst problem bakom sig och tar ett nytt osäkert steg framåt.

Mötet i Bryssel den 28-29 juni borde istället ha tre frågor på dagordningen. För det första bör e ansvariga politikerna medge att eurokrisen hittills har hanterats fel till enorma kostnader för Europas skattebetalare. För det andra bör åtgärderna i fortsättningen inriktas på att rädda banker och inte subventionera vanskötta länder. För det tredje bör Reinfeldt & Co ge besked om valutaunionens framtid. Är den enbart en valutaunion eller en planerad fullskalig politisk union med gemensam ekonomi och finansminister?

De här tre frågorna diskuteras på ett enkelt och lättfattligt sätt i nationalekonomen Mats Perssons nyutkomna bok Den Europeiska skuldkrisen (SNS förlag). På hundra sidor förklarar Mats Persson eurons tillkomst, Greklandkrisen och EU-politiken. Han är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Framställningen är föredömligt enkel och klar. Hans ambition är att ”även en grund och ytlig debattbok kan bidraga till en bättre debatt”. Hans lyckade försök kan rekommenderas till alla som vill förstå sådant som EFSM, contagion och guldkantade obligationer.

Själv avstod han från att rösta om euron i Sverige 2003. Fördelarna och nackdelarna vägde lika.

Euron skulle innebära enklare handel och resor. Men samtidigt var Europas länder för olika att ha en gemensam valuta.

Sedan dess har Mats Persson sett hur europrojektet ”exploateras av smarta entreprenörer, som bankägare och brysselbyråkrater”. Idag skulle han rösta nej.

Bokens första del beskriver hur allt blev fel från början. Maastrichtfördraget, som 1992 lade grunden för valutaunionen var tydlig på två punkter. Länder fick inte låna ut pengar till varandra. Den europeiska centralbanken ECB fick inte heller låna ut till nödlidande stater. EU har sedan dess hittat sätt att kringgå dessa grundläggande principer. För säkerhets skull bildades den Stabilitetspakten 1997 som lade fast regler för budgetunderskott (3 procent) och statsskuld (60 procent). Även dessa bestämmelser blev mest ord på pappret.

”I början av 2012 hade nästan hälften av Greklands statsskuld lyfts över på Europas skattebetalare”, konstaterar Mats Persson. I en kommande artikel presenteras hans förslag till åtgärder.

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.