Ett varningsrop från förvaltaren
De äldsta skogsskiftena har förvaltats sedan närmare tusen år. I det skogsförvaltande som Svenska kyrkans stifts egendomsnämnder bedriver kan evighetsperspektiv sägas vara materialiserade. ”Det människan sår skall hon också skörda". Eftersom bara avkastningen får delas ut består ägandet generation efter generation och utdelningarna har tryggat både församlingsverksamhet samt bidragit till att utjämna de ekonomiska villkoren mellan kyrkans olika pastorat.
Men nu växer oron i stiftens egendomsförvaltningar som sammantaget utgör landets femtes största skogsägare. I en rapport som Kyrkokansliet i Uppsala tagit fram varnar flera egendomsnämnder - Härnösand, Karlstad, Luleå och Strängnäs - för förändringar av skogspolitiken. ”En omläggning av förvaltningen mot mer friluftsliv och biologisk mångfald kan kräva insatser som medför att nuvarande utdelningsnivå inte kan upprätthållas”.
”Om en månad är det kyrkoval och flera av nomineringsgrupperna för nu in den politiska debatten om skogen in i samfundet.”
Frågan är känslig i Svenska kyrkan. Om en månad är det kyrkoval och flera av nomineringsgrupperna för nu in den politiska debatten om skogen in i samfundet. Stiftens jägmästare och ekonomer lyder under förtroendevalda och arbetar i ett samfund vars främsta företrädare uppfattats tona ned perspektiv som brukande och näring i den offentliga debatten.
Miljöpartister i Svenska kyrkan vill stoppa kalhyggen. Vänsterpartister i Svenska kyrkan har liknade krav och en ny grupp som ställer upp i bland annat Växjö stift med namnet Himmel och jord lyfter i sitt program endast fram frågan om stiftens skogsbruk.
De nomineringsgrupperna borde i den kommande valrörelsen få svara på hur de ska finansiera diakoni, ungdomsverksamhet och kyrkokörer när intäkterna från skogsförvaltningen lär minska dramatiskt med helt andra metoder av brukande. Sammantaget delades 527 miljoner kronor ut från förvaltningen 2020. Växjö stift delade ut 57 miljoner. Linköpings stift, där bland annat Hultsfreds kommun samt delar av Oskarshamns kommun hör, 53 miljoner kronor. Vad är det som ska prioriteras bort?
Varningarna från stiftens egendomsnämnder ska dock ses mot bakgrund av utvecklingen av skogspolitiken i stort. Med en värdegrund av just förvaltarskap är det ingen slump att redovisningarna av den egendom som fortfarande kallas för prästlönetillgångar rymmer långa rapporter om arbetet med aktiva miljömål. Tio procent av den produktiva skogsmarken omfattas av anpassat brukande. En oberoende revision har genomförts för att granska omfattningen av körskador och hanteringen av hänsynskrävande biotoper har reviderats särskilt. I dokumentet slås det fast att ambitionsnivån ska skruvas upp ytterligare när det gäller ”andliga, sociala, miljörelaterade och kulturella värden”.
En tuffare skogspolitik slår således hård mot en förvaltare som i sin ambition går långt utöver dagens lagar när det gäller naturvård.
Men det är inte bara medlen som möjliggör att jourhavande präster arbetar nattetid eller att kyrkans kan ta ansvaret för sina kulturhistoriskt viktiga fastigheter som hotas om hyggena blir mindre och färre.
Hur ska Sveriges klimatmål nås med avverkningsstopp och utan markberedning? Biomassan blir allt viktigare för uppvärmning och som substitut till de fossila bränslen som bidrar till växthusgaser. Ekvationen går inte ihop. Varken för kyrkans egen verksamhet. Eller för klimatet. Varningarna för stiftens egendomsnämnder bör stämma till eftertanke, inte bara i kyrkovalet utan också inför nästa års riksdagsval.
Martin Tunström
