Annons

Martin Tunström: Även en seger är en förlust för M

Moderaterna ser ut att förlora sin position som landets näst största parti.
Martin TunströmSkicka e-post
Ledare • Publicerad 11 september 2022
Martin Tunström
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Barometern Oskarshamns-Tidningen politiska etikett är moderat.

Det mesta tyder vid denna pressläggning på att Sverigedemokraterna går om Moderaterna som landets näst största parti.

I vilket fall gör Moderaterna ett sämre val än 2018. Oppositionspartier brukar ha en viss fördel i en valrörelse medan regeringspartier straffas. I detta val ser alla de tre egentliga borgerliga partierna ut att gå dåligt.

Dålig stämning på Moderaternas valvaka.
Dålig stämning på Moderaternas valvaka.Foto: Fredrik Sandberg/TT
Annons

Det är inget drömläge för Ulf Kristersson att leda en regering som ledare för ett underlags näst största parti.

I opposition är läget ännu mer komplicerar. SD kan då göra anspråk på tunga platser i bland annat utskott. SD blir den naturliga motparten till det största partiets företrädare i debatter.

Moderaterna ser ut att förlora sin position som man haft sedan 50 år som näst största parti i en tid där vänstern ideologiskt aldrig varit svagare och när valrörelsen varit på mitten-högerns sida. Även om partiet skulle ”vinna valet” och hamna i en regeringsställning hamnar partiet i en svår situation. Om partiet snuvas på andraplatsen är det något av en existentiell mardröm.

Vänstern kommer att förklara SD-ökning med att Moderaterna släppt in partiet i värmen. Det är en grov förenkling.

”Det är lätt att glömma bort att Sverigedemokraterna redan i förra valet var större än Moderaterna i hela 18 av 29 valkretsar. Men denna valrörelse har också på alla sätt gynnat Sverigedemokraterna.”

Det är lätt att glömma bort att Sverigedemokraterna redan i förra valet var större än Moderaterna i hela 18 av 29 valkretsar. Men denna valrörelse har också på alla sätt gynnat Sverigedemokraterna.

Först lyckades Socialdemokraterna lösa upp borgerligheten genom att locka över Centerpartiet. Då är ett maktskifte svårt.

Sedan har ett extremt fokus på SD under valrörelsen i syfte att alienera borgerliga väljare å ena sidan skapat bilden av SD som huvudmotståndare till Socialdemokraterna å andra sidan har taktiken också skrämt mittenväljare från Moderaterna och Kristdemokraterna.

SD har bidragit till skrämseln själva med återkommande skandaler också under valrörelsen. Samtidigt har Moderaterna försvarat SD som ett parlamentariskt verktyg medan SD inte har gjort mycket för att främja någon gemensam laganda. Frågan kan ställas i vilken utsträckning Sverigedemokraterna verkligen varit intresserat av ett regeringsskifte. ”Högeralternativet” var mer trovärdigt än Magdalena Anderssons men har inte utstrålat entusiasm. Det kan ändå vinna.

Den samlade borgerligheten vinner val men är försvagad. Liberalerna tvingades vara mer intresserade av att överleva politiskt och stanna kvar i riksdagen än att åstadkomma ett regeringsskifte.

Det var en svag länk.

Moderaterna och Kristdemokraterna har delat problemanalys med Sverigedemokraterna. Men medan M/KD alltför ofta låtit som SD har SD aldrig låtit som M och KD på områden där partierna skiljer sig åt. Därmed har partierna läckt till SD samtidigt som strategin med betoning på energi och kriminalitet inte räckt för att vinna väljare över blockgränsen. Det förklarar resultatet.

Annons
Annons
Annons
Annons