Ett spel Sverige inte behöver
Att Vänsterpartiet hotar med att fälla den socialdemokratiska regeringen tillhör den nya normaliteten i svensk politik. Nu är det dags igen, i anledning av eventuella förändringar i lagen om anställningsskydd.
Att Moderaterna och Kristdemokraterna ska delta i detta skådespel är dock mindre självklart. Vänsterpartiet reser hotet därför att de anser förändringarna uppåt väggarna, men enda anledningen till att hotet har någon skräckverkan är att borgerliga partier skulle kunna ställa sig bakom det.
I sak vill dock partierna helt olika saker. Mot Vänsterpartiets försvar av allt som står i lagen om anställningsskydd står Moderaternas och Kristdemokraternas reformvilja. Vänsterledaren Jonas Sjöstedts kalkyl är att M och KD skulle vilja ha nyval så intensivt att de bortser från varför ett sådant nyval skulle komma i fråga.
Men förändringarna i lagen om anställningsskydd som aviserades i januariöverenskommelsen, och vars utformning nu en utredning snart ska föreslå, är sådant som Moderaterna och Kristdemokraterna under normala omständigheter hade välkomnat.
Förändring i turordningsreglerna, som ofta får symbolisera Las, är bara en sak. Mer radikalt är faktiskt förslaget om att göra det enklare och mindre kostsamt för arbetsgivaren att säga upp personer av personliga skäl. Enligt en undersökning som gjordes av organisationen Företagarna är det också reglerna för uppsägning av personliga skäl som företagare anser mest betungande med Las. Beviskraven är höga, processerna långa, kostnaderna stora och utfallet osäkert. Att Vänsterpartiet vill sätta stopp för förändring förvånar inte, däremot att M och KD skulle hjälpa dem.
Förändringsförslagen är inte perfekta. Ett område där nya problem ser ut att skapas är det som gäller rätten till kompetensutveckling, som ska garanteras av arbetsgivaren i ”skälig” omfattning. Kruxet är just vad skälig betyder. En anställd som har blivit uppsagd kan med en sådan ordning kräva sin förra arbetsgivare på skadestånd för att han eller hon inte har fått tillräckligt med kompetensutveckling.
Men i en lag kan det inte slås fast vilken grad av kompetensutveckling som egentligen är skälig. Risken är alltså att en ny fråga om förhållandet mellan arbetsgivare och anställd hamnar i domstolar. De anställdas rätt till kompetensutveckling kan, om en långtgående praxis etableras, bli ett nytt hinder för att människor får anställning. Då är Las-reformen tillbaka på ruta ett.
Med det sagt finns inget i reformen som motiverar ett misstroendevotum, varken i sak eller inför väljarna. Förslagen så som de har kommit fram från utredningen motsvarar vad som stod i januariöverenskommelsen. De är också bland det mer vettiga som fanns i överenskommelsen.
Väljarnas intresse för att det ska hållas nyval kan nog inte heller underskattas. Vardagen har redan förändrats tillräckligt mycket för att frågan ska komma i ett annat läge. Dessutom skulle en regeringsbildning inte bli enklare nu än den var hösten 2018.
Självklart måste oppositionen i varje läge vara villig och beredd att ta över. Men att gå till väljarna efter att ha fällt en regering på grund av ett förslag som man själv i grunden tror på är inte någon förtroendeingivande position. Det skulle vara ännu ett steg bort från det fokus på sakfrågor och övertygelse som svensk politik behöver.
